Det här förgyllde absolut min morgon.
Vilken inlevelse!
Vill flytta i sommar.
Dammsamleri, som min mor skulle kallat det.
Den som åker med mig till Berlin över påsklovet får... hm.. ska komma på något bra så!
Nä, inget vidare.
Nåja, det blir nog bättre efterhand.
Bäst att önska Åke lycka till imorgon och gå och lägga mig!
Böcker kan alltid göra en glad.
Bokrean börjar imorgon! För er som inte visste det. Eller vet alla det? Kanske bara jag som har missat det eftersom jag har varit utomlands i tio dagar, man glömmer lätt bort sånt då.
Nåja, jag som hade tänkt att resten av februari skulle bli en fattig månad. Det kan jag ju glömma nu. Attans.
Kära bloggen.
Puss!
Lägesrapport #4
Jag tror det.
Annars funderar jag på att sova. Jag och min kära mor ska nämligen köra hemifrån om fyra timmar. Dock är jag inte trött. Det här kan komma att bli en svår natt.
Jag säger nog God natt nu. Och kanske adjö, man vet ju aldrig.
Adjö.
Diskret är det rätta ordet.
"Hantera dina pengar diskret så att obehöriga ej ser".
Hm, bra idé. Det ska jag nog göra - genom att lägga dom i en stor gul plastficka där det står forex på!
Smart! Nu behöver jag inte alls vara orolig för att dra obehörigas blickar till mig!
Lägesrapport #3
Nu borde jag verkligen packa.
Peppen börjar återkomma.
Fullkomligt underbart, tycker jag i alla fall.
Ingen?
Nähä, då är det väl bara jag då.
Lägesrapport #2
Om ni undrar varför snön kommer fortsätta falla under natten och enda fram tills imorgon så är det mitt fel.
Om ni undrar varför vi inte kommer att komma iväg till Kastrup så är det mitt fel.
Om ni undrar varför, om vi mot all förmodan skulle ta oss till Kastrup, vårt flyg inte lyfter så är det mitt fel.
Om ni undrar varför vi inte kommer iväg till London så ja, det är mitt fel.
Helvete. Den här gången har jag verkligen misskött mig.
(ps. hur fan kan emma redan vara färdigpackad? galet. ds.)
Jag och min fina humor.
Sånt får mig att le.
Lägesrapport #1
Det är 37½ timme kvar nu (ungefär) tills vi åker. Jag har börjat packa och det gör att det känns som om vi ska resa imorgon. Varför är det så? Brukar jag vara lite väl sent ute, möjligtvis?
Jag vet inte, men jag vet en sak och det är detta: På torsdag 10.25 ska jag flyga för första gången. Till London. Det ska gå bra.
Nu ska jag återgå till min packning.
(När jag säger att jag har börjat packa så menar jag att jag har skrivit en packlista och börjat packa ihop saker till min necessär, that's it. Tro inte för mycket om mig nu, då får jag mindervärdeskomplex.)
De är som vi.
Emma tycker att det är fint att jag kan "associera mig själv med en kändis, alltid något!". Jag tycker det är fint att jag kan tänka "Det finns faktiskt folk som har det värre" - för helt skallig är jag faktiskt inte!........ än.
/hannah fuck
Vad ska jag göra?
Sånt vill jag höra - exakt. Jag vill ha någon som styr mitt liv till hundra procent, ner till minsta lilla rörelse, tills jag klarar av att göra det själv.
Jag vill ha någon som sitter bredvid mig dagligen och säger åt mig exakt, precis vad jag ska göra. När jag vaknar halv sju på morgonen så vill jag att den ska vara där och säga "Nu ska du gå upp, Hannah". Säger den det, så gör jag det. När klockan är lite över åtta så vill jag att den ska säga "Gå till bussen" (detta efter att i en timme ungefär sagt till mig vad jag ska äta, vad jag ska ha på mig, vad jag ska göra med mitt hår, hur jag ska sminka mig), lite senare så vill jag att den ska säga "Gör uppgiften du fick, gör den såhär" (samt gärna berätta för mig hur jag ska integrera med mina små klassisar), när jag kommer hem från skolan där den (och jag automatiskt) har legat i hela dagen så vill jag att den ska säga "Gör de här läxorna, Städa ditt rum, Ät inte så jävla mycket, Diska, Sitt inte vid datan" när klockan börjar närma sig tio så vill jag att den ska säga "Nu ska du gå och lägga dig" för då går jag och lägger mig. Och somnar. Efter en fullt funktionell dag där jag har betett mig nästan som en normal människa.
Visst skulle det vara fint? Jag tänker mig en Benjamin Syrsa-liknande karaktär. Fast gärna en vanlig människa, i miniatyr. Det skulle jag verkligen inte tacka nej till. Nu kommer jag ju aldrig få det. Det är lite synd.
Vad ska jag skaffa mig istället, lite disciplin kanske?
/ Hannah fuck
Om någon undrade:
Nu vet ni.
(detta ska nog bli min nya grej. Söndagsbekännelser! Vad tycks?)
Tänk om man vore Jamie Oliver...
Han verkar vara så klok, den där Jamie Oliver. Inte bara det att han verkar vara ofattbart duktig på att laga mat utan han är också sptrutande, sprakande full av goda idéer. En gång i halvåret så kommer där ett nytt "Jamie räddar världen genom att laga mat" -program ungefär. Det tycker jag är bra. Någon gång har han lagat nyttig mat åt skolbarn, någon gång försökte han nå fram till folk och visade hur dåligt ställt burhöns har det och nu ska han lära ALLA laga nyttig mat. Oj oj oj.
Han är allt bra duktig.
(Med tanke på hur dålig mat de har i London, hur kommer min fysik förändras under de tio dagarna jag är där? Vet någon det? Tacksam för svar!)
Goder natt, katt.
För övrigt så är saturday night live inte ens kul och hur mycket jag än försöker så lyckas jag inte räkna ut hur många timmar det är kvar tills vi åker till london. Jag tappar räkningen runt 24.
Sam har förresten hjälpt mig med min packlista, tydligen så är det bra att ha med sig en tvättlina. Det ska jag inte glömma.
(ps. Ju mer jag tänker på det så kände jag nog någon som hette Gitt när jag var liten. Eller om hon hette Gittan, men något sånt var det. Hon var gråhårig och jobbade på vårt fritids, eller dagis, något av det Hon var snäll. Hon kramade alltid en och luktade väldigt speciellt. Inte äckligt alltså, men jag tror att det var något som hade med nikotin att göra - snus, eller cigaretter. Lutar nog mer åt snus faktiskt. Som sagt så minns jag inte riktigt, men hon var en trevlig själ. Jag döper gladeligen min katt efter henne. ds)
Skolan är inget för mig helt enkelt.
Nå, jag satt här på golvet och försökte komma på vad jag faktiskt ska skriva om. Vad det här med sex, kärlek och relationer är för mig. Det slutade med att jag låg på rygg och sjöng "I wanna dance with somebody" med en högst motvillig Harry i famnen. Kanske ska ta och stryka krönikör på min lista över jobb jag kan tänka mig...
6 ynka dagar!
6 DAGAR.
Snart får jag börja räkna ner i timmar. Oh, det ser jag fram emot.
Det tog bara något år.
Sånt får det banne mig att pirra i magen!
Ny livsfilosofi.
Jag återkommer med resultatet. Om jag känner för det.
Nu är det slut på sånt här gullegull, fuckers. Inga mer gosiga, soliga stunder med getter.
Min hobby är alla tiders.
Idag har jag tagit det stora steget och färgat håret brunt. Det kanske jag kan komma att trivas i, men man vet ju aldrig.
Det kan väl inte vara miljövänligt att färga håret såhär ofta?
Ännu bättre.
Fan också. Vad ska jag göra nu?
Jag, jag, jag.
Gud vad jag kommer att få det bra!