Hannah

Ni vet, mitt hår är alltid ett stort problem. Det är ju allmänt känt, men! Idag är det ett stort fett problem, till och med. När jag började bleka mitt hår kände jag mig lite som i himmelriket. Jag kunde gå i en hel vecka utan att behöva tvätta det, det blev aldrig fett, eftersom det var så torrt och förstört.
Nu tvättade jag mitt hår i söndags kväll. Fönade det innan jag gick och la mig, men har inte gjort något alls med det sedan dess. Och ändå är det fett. Superäckligt! Jag antar att den gula randen, efter fnaskranden och innan det riktigt blonda håret, bidrar en del till effekten men i mina ögon ser det ut som om jag gjort en Lage. (Det vill säga smörjt in mig med smör, för er som inte tittar på julkalendern!)
Jag antar att jag egentligen borde bli ganska glad, jag menar, det tyder ju på att mitt hår är på bättringsvägen, att det inte är superduper förstört liksom. Men nej, jag är inte nöjd, inte alls det minsta nöjd. Jag är sur.
(John har länge hävdat detta och nu erkänner jag)
Att tvätta håret är det värsta jag vet!
Jag fullkomligt hatar det. Det blir blött. Platt. Alldeles fel i benan. Den fina frisyen som jag hade innan jag tvättade det är nu puts borta och jag kommer aldrig få se den igen. Det är total ostyrigt, trots att det bara hänger rakt ner. Det märks hur tunnt det är. Det stelnar i topparna om jag inte använder supermycket balsam och inte fönar det, men om jag fönar det så blir det ju mer slitet på grund av det. Ja, det blir slitet av att tvättas, faktiskt. Det tar tid! Lång, jävla onödig tid som man hade kunnat använda på ett väldigt mycket nödvändigare sätt! (jag säger man, för det är inte precis som om jag använder min tid till något bättre, men ändå)  
Nu sitter jag här och hetsar upp mig, på grund av att jag vet, jag vet nog att jag kommer att vara tvungen att tvätta det ikväll. Och det suger!

Nä, idag önskar jag att mitt hår var blont i sig själv. Sådär fint sommar-blek-blont ni vet? Och självlockigt. Bara lite sådär små fina lockar, så att jag slipper att lipa efter att utan resultat ha kämpat i minst en halvtimme för att få lite volym i det. Det hade varit fint. Då hade jag varit nöjd med livet. Komsi komsi lockarna!