Inte någon smärta så långt ögat kan nå.

Smärta? Smärta!? Vad dillar jag om? Jag känner ingen smärta! Jag har inga nålar som sticks in med giftiga kemikalier i mitt huvud? Varför trodde jag att jag skulle få det!?
Jag älskar Schwarzkopf! Shwarzkopf är underbart! Min räddare i nöden! Fy fan vad jag blir glad!


När vi ändå är inne på smärta, kanske jag ska trycka igenom min nästa töjning? Kanske, kanske. Vi får väl se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0