Hannah

Är det konstigt att jag nu, efter så många år som allt annat än förespråkare för naturligt, rött hår, vill ha just det? Jag har alltid tyckt att det har varit fult och jag skattade mig lycklig när jag var liten som trots alla dom jobbiga fräknarna i alla fall slapp det illröda håret (som jag tyckte att folk som hade måste skämmas i det), men nu är det precis, exakt vad jag vill ha!
Inte det där fula, fjantiga fejkröda håret som jag hade innan. Nä, riktigt, äkta orangerött hår. Och långt. Långt, rött och fint. Med en tjock pannlugg. Finfint!
Då hade jag mått prima!


(Alltså, inte det här håret, men det är så nära jag kan komma.)

Extremt produktiv dag som vanligt. Jag har fixat och trixat med min blogg (resultatet finns att skåda, men det är inte direkt vackert) och skrivit lite läxa.