En liten bekännelse.
Jag känner att jag måste erkänna en liten sak såhär framåt småtimmarna när jag ändå inte har något bättre för mig;
Jag läser verkligen ohälsosamt många bloggar, är sjukligt besatt av vad som händer i folks liv och har kollen på allt och alla. Fast det är kanske ingen nyhet. Jag ryser nästan när jag tänker på det och skäms nästan lite av att erkänna det, men en del av er vet nog redan om det.
Men vet ni vems blogg jag läser mest av alla bloggar jag känner till? (och detta är själva bekännelsen faktiskt)
Min egen.
Det är hundra procent sanning. Jag läser ingen blogg så ofta och så noggrant som jag läser min egen, och då har jag ändå själv skrivit det och torde veta exakt vad där står.
Det spelar ingen roll.
Jag läser igenom mina nya inlägg säkert tre gånger per dag - tänker igenom allt som kunde ha varit bättre i dom och ler lite åt en del saker, där jag tycker "Ah, där fick jag till det!". Ibland så tycker jag att det är tråkigt att jag inte har skrivit något nytt när jag inte har något att göra så att jag inte har något att läsa.
Det är sant. Så egocentrerad och självuppfylld är jag.
Tro vad ni vill,
men ingen är en så flitig läsare av min blogg som jag är.
Sorligt nog, så verkar jag vara den enda som finner mig intressant. Det är nästan så jag känner en liten tår komma krypandes i ögonvrån. Men bara väldigt, väldigt nästan.
ps. detta inlägget har jag läst igenom minst fem gånger innan jag ens har publicerat det, jag har funnit allt som allt nio fel som kan ändras till det bättre, men jag orkar inte riktigt. stå ut. ds.
ps2. jag har nu publicerat om det här inlägget fyra gånger. det får räcka. nu; godnatt. stackars mig som inte har något nytt, kul att läsa imorgon när jag vaknar. ds2.
