Hannah

Det blir inga julklappar i år.
Ska tydligen varken ge eller få.
Det känns väldigt.. tomt.
Tydligen så ger Stiffe inte julklappar på samma vis som vi brukar (/brukade) göra i vår familj varje år så nu lyder vi alla Stiffe och struntar i julklappar!
Helt! 
Inga julklappar. 

Såhär tedde det sig när jag pratade med min mamma om det; 

"Vill du inte ha några julklappar?"
"Nej."
"Säker?"
"Ja."
"Du blir inte sur?"
"Nej."
"Du blir inte bitter?"
"Nej."
"Då får du inga."
"Nej, vi vill inte ha något."

Vi. Där har ni det. Vi. Ser ni? Det är hans fel! Hade Camilla bott hemma så hade hon sannerligen velat ha julklappar och då hade alla som vanligt tyckt att mormor bara var fjantig som inte ville ha några, gett henne och alla andra ändå, och jag hade fått det som jag hade bestämt mig för att önska mig. Okej? 
Men nej. Inte i år. Och kanske aldrig mer.

Jag har alltså börjat se det negativa med att ha en styvfar. 


(ps. Jag och Emma ska ge varandra julklappar ändå, i hemlighet. Jag ska nog få en bok. Det ska nog hon också. ds.)