Hannah

Jag är trött på att tillhöra stereotypgruppen "halvdeprimerad tonårstjej" som inte orkar göra något med sitt liv utan bara sitter hemma och gråter. Andra får gärna lov att fortsätta med det om de tycker att det ger dem något, men jag är nog klar nu.
Jag tänker inte fortsätta älta en massa tramsiga, värdsliga problem med inställningen att det inte finns någon lösning på dem. Jag är klar med det nu.
Jag är redo att gå vidare från det, redo att växa till mig lite. Jag tänker bära de sorgerna jag har med mig, men jag tänker inte låta dem förpesta hela min tillvaro på samma vis längre.
Jag behöver inte det.
Det är slut på tramset nu.
Dags för mig att mogna.
Skärpa till mig.
Stiga upp ur sängen om mornarna och ta tag i mitt liv.

Nu kör vi nya tag!
Bra plan.