De två största anledningarna till att jag aldrig kommer att kunna bli vegan:
1. Keso. Mitt liv utan keso är som, ja det är svårt att finna en passande liknelse, men för mig skulle det vara döden att vara utan. Konstigt egentligen, hur jag kan vara så förtjust i något så äckligt som ost i grädde. Jag menar, bara hör på det "ost i grädde". Så himla äckligt! Jag kanske ska fortsätta upprepa det för mig själv så fort jag blir sugen "Det är ost i grädde Hannah, ost i grädde", det borde göra susen.
2. Sushi. Herregud. Hur kan man tycka att sushi är äckligt? Jag läste i och för sig i Carolina Gynnings blogg att hon inte kan äta sushin i japan för att den smakar alldeles för mycket fisk. "Öe" var min första reaktion när jag tänkte på hur helt rå fisk faktiskt borde smaka och "Jag ska aldrig åka till Japan" var min andra, jag skulle ju aldrig vilja förstöra min bild av sushi.
Ju mer jag tänker på det här med sushi, desto nervösare blir jag. Jag har ju alltid sagt att "Ja, jag äter fisk, men jag vill egentligen inte, så jag ska sluta när jag flyttar hemifrån". Nu flyttar jag snart hemifrån (förhoppningsvis). Om inte annat så åtminstone inom två år och vad ska jag göra då? Som Sandra jag kände när jag var liten "Ja, jag ÄR vegetarian, men jag äter korv". Hur fan funkar det egentligen? Man kan inte vara något men. Jag får nog helt enkelt passa på att äta så mycket sushi jag kan, innan den ödesdigra utflyttningsdagen kommer.
Det här var väl ett intressant inlägg va? Såhär går det när jag tänker till minsann! Appropå hur man framstår i sin blogg, visst verkar jag vara en ytterst sympatisk och intelligent tjej med huvudet på skaft?
2. Sushi. Herregud. Hur kan man tycka att sushi är äckligt? Jag läste i och för sig i Carolina Gynnings blogg att hon inte kan äta sushin i japan för att den smakar alldeles för mycket fisk. "Öe" var min första reaktion när jag tänkte på hur helt rå fisk faktiskt borde smaka och "Jag ska aldrig åka till Japan" var min andra, jag skulle ju aldrig vilja förstöra min bild av sushi.
Ju mer jag tänker på det här med sushi, desto nervösare blir jag. Jag har ju alltid sagt att "Ja, jag äter fisk, men jag vill egentligen inte, så jag ska sluta när jag flyttar hemifrån". Nu flyttar jag snart hemifrån (förhoppningsvis). Om inte annat så åtminstone inom två år och vad ska jag göra då? Som Sandra jag kände när jag var liten "Ja, jag ÄR vegetarian, men jag äter korv". Hur fan funkar det egentligen? Man kan inte vara något men. Jag får nog helt enkelt passa på att äta så mycket sushi jag kan, innan den ödesdigra utflyttningsdagen kommer.
Det här var väl ett intressant inlägg va? Såhär går det när jag tänker till minsann! Appropå hur man framstår i sin blogg, visst verkar jag vara en ytterst sympatisk och intelligent tjej med huvudet på skaft?
Kommentarer
Trackback