Min fina vovvis.
På lördag är Jazz inte min hund längre. Då ska han flytta. Hem till Åke och hennes fina familj. Det kommer nog att bli bra för honom. Där slipper han vara ensam så mycket som han är här hos mig och han får bo på landet. Det gör honom nog bara gott. Jag får lov att hälsa på när jag vill (och jag tänker komma ofta, Åke! var beredd på det!), ja, han ska till och med få gå en lydnadskurs med Uffe!
Det känns lite som ett misslyckande. Det måste jag erkänna. Jag fick ta över honom och ha honom som min hund och jag klarade inte riktigt av det. Han har aldrig haft det riktigt bra här, men det var ju faktiskt dömt att misslyckas redan från början. En så stor hund i en lägenhet, det är liksom lite elakt, speciellt när han var tvungen att vara ensam så länge om dagarna.
Det kommer att bli bra. Han kommer att få vara hos människor som kommer att uppskatta honom på rätt vis. Han kommer få det finfint. Jag kommer att sakna honom, men han kommer att få det bäst.
Det känns lite som ett misslyckande. Det måste jag erkänna. Jag fick ta över honom och ha honom som min hund och jag klarade inte riktigt av det. Han har aldrig haft det riktigt bra här, men det var ju faktiskt dömt att misslyckas redan från början. En så stor hund i en lägenhet, det är liksom lite elakt, speciellt när han var tvungen att vara ensam så länge om dagarna.
Det kommer att bli bra. Han kommer att få vara hos människor som kommer att uppskatta honom på rätt vis. Han kommer få det finfint. Jag kommer att sakna honom, men han kommer att få det bäst.
Kommentarer
Trackback
