Hannah

Idag är inte dagen då jag gick till en coach och fick veta att jag visst kan plugga komvux till hösten (kanske). Idag är inte dagen när jag med glädje umgicks med min mor i väldigt många timmar. Idag är inte ens dagen då jag skaffade en ny mobil, nänä.

Idag är dagen då jag råkade spilla te över min data och min pekplatta började löpa amok.

Materialism, thy name is Hannah.   

Idag försökte min mamma plus två säljare inne på telenor övertala mig till att skaffa en iphone, men jag lyckades stå emot! Även om jag var så fruktansvärt lockad så sa jag slutligen nej. Vad tusan ska jag med en iphone och alla dess applikationer till? Tappa kontakten med omvärlden eller?

Istället blev det en sån här fast i svart:



Fin! Jag känner mig så viktig med den.

Och om någon undrar hur jag kan ha råd med det här med tanke på att jag är arbetslös med 160 kronor på kontot så finns det ett enkelt svar - mamma betalar.
Gött.


ps. jag var tvungen att googla "sony vivaz byta rignsignal" för att fatta hur man gjorde. ds

Skit i att det regnade. Skit i att det var kallt. Skit i att jag inte såg så många band.
Skit i allt.
Enda gången jag besökte Hultsfred så tyckte jag att det var jävligt gött.  


Det känns lite sorgligt att aldrig få återvända.

Har varit med Emma Ballen på stan idag och flanerat. Hon shoppade för oss båda och det enda jag köpte var ett par likadana shorts som jag köpte förra veckan fast i en mindre storlek eftersom de andra har växt. Jag vet hur man är ekonomisk jag, det är verkligen min grej. 
"Börjar pengarna ta slut? Köp två par likadana shorts!"
Det är mitt budgettips idag för er som liksom jag inte har det så bra ställt ekonomiskt för tillfället.

Nu tittar jag på supersize vs superskinny (en supersmal och en superfet byter diet i en vecka typ). Njuter. Älskar att det finns feta människor.
Utan dem, vad skulle jag ha att götta mig över?

Det jag oroar mig över är dock att när jag ser hur stora portioner tjockisen äter och hur mycket snacks den kan äta på en kväll så tycker jag inte att det är så himla mycket. De på tv blir helt förskräckta, medan jag mest känner "vadå, inte mer?". Jag säger inte att det är lite, men jag skulle absolut kunna få i mig det på en dag. Det är jag nästan övertygad om. Ibland så har jag såna dagar när jag bara trycker i mig allt som kommer i min väg och allvarligt talat, jag kan komma upp i en hel del.  
Ibland tror jag att jag ska tacka min lyckliga stjärna för att jag har fått någorlunda bra gener som inte gör mig fetare än lite lätt mullig, trots ett massivt överintag av all slags mat och fett och noll motion.
Way to go, vem som nu än gjorde mig! 

Nåja, nu ska jag njuta klart. Mmmmmmm. Tjockisar. 

Jag som supersize och superskinny:

 Inte så snygg nej.
  

Idag har jag haft världens mysigaste kväll med min mamma och hennes nya make! Vi har grillat, druckit vin och planerat en stockholms resa dagen efter det att jag kommer hem från arvikafestivalen! Kul va?

Imorgon är det midsommar och det känns som att jag för första gången i hela mitt liv (tja, åtminstone de senaste åren) verkligen ser fram emot midsommar (vi ska fira traditionellt med allt som hör till + femkamp och tipsrunda, så himla skojigt!)!
Kul, kul, kul! Allt är kul!

Hej då!

Ju mer jag tittar på bilden här under, desto fulare blir den. Herregud! Hur kan man se ut sådär?
Minerna, ponchoserna, allt!

Har dock kommit på en positiv sak med den;
Om jag skulle få för mig att söka ett jobb och de av någon anledning skulle googla mig och mot förmodan hamna här inne på min blogg så kanske de säger "du, vi anställer den här tjejen så har vi fyllt vår kvot för mentalt efterblivna personer en sisådär femtio år framöver!", så anställer de mig och sen kommer jag dit och eftersom jag är helt normal (men jo) så presterar jag väldigt mycket bättre än en mentalt efterbliven person, vilket leder till att de blir fullkomligt förundrade över hur bra jag är och befodrar mig och sen hinner vi knappt blinka innan jag är vd för något stort företag och sitter i vita huset och kastar ur mig grodor och tvingas avgå med ett avgångsnederlag som är tillräckligt stort för att jag inte ska behöva lyfta ett finger i resten av mitt liv.
Allt detta tack vare att jag laddade upp en bild där jag ser mentalt efterbliven ut. Wow.
Har ju laddat upp bilden, så nu är det bara den där "söka jobb"-biten kvar, sen lär det rulla på av sig själv.

Hm.. Söka jobb var det ja.

När jag var liten och vi brukade åka till Liseberg varje sommar så älskade jag vattenkarusellerna. Både flumeride och kållerado. Det roligaste var (såklart) att bli blöt. Helst att bli riktigt jävla blöt. Ju blötare man blev, desto coolare var det. Så fick man gå runt där sen i sina blöta kläder och visa för alla besökare runt omkring att man banne mig inte duckat undan för några vattenkanoner eller köpt en sån där öööverlöjlig poncho som en del åkmesar gjort. Shit. De där i ponchos. Fy fan vad jag brukade tycka att de var löjliga. Vad var det egentligen för mening med att åka en vattenkarusell när man inte blev blöt? Ungefär ingen.
Vad gjorde det att man blev blöt? Man torkade ju snart ändå. Och fram tills dess fick man gå runt och vara cool.

Jag hävdade igår att vi blev av med vars fem år i mognad när vi steg innanför portarna till Lisberg. Alltså var vi ungefär femton och när jag var femton så hade jag inget emot att bli blöt när jag åkte karuseller, utan tyckte fortfarande att det var roligt. Kanske inte lika coolt längre, men jag förstod i alla fall att det var meningen med karusellen och tyckte fortfarande att de i ponchos var löjliga och pinsamma.
Tyvärr så brukade jag inte ha smink som kan rinna, hårspray som klibbar ihop sig när det blir blött och kläder som jag är rädd förstörs ifall de blir blöta på mig på den tiden när jag var femton och yngre.  
Det hade jag igår och vips så blev vi istället för femton, cirka 40+.

Så här såg vi ut, både i flumeride och kållerado;

Som tre rumpnissar (fyra med Emma som tog bilden).

Och det var faktiskt inte lika roligt när man inte blev blöt. Det tappade liksom lite av meningen.
Nästa gång ska jag fan inte ha någon jäkla poncho.

Igår tog vi en relativt spontan roadtrip upp till götet för att gå på Lisberg!
Det var la trevligt så nedan följer ett par bilder:


Vi tog en ofrivillig paus i Frillesås, världens hemligaste by med världens hemligaste coop-butik.




Kom fram till Göteborg och tog en fika.


Fick stå en stund i kön i väntan på att få komma in till Lisberg.


Kom in, köpte åkband (med hotell gasten obs!!) och åkte lisbergsbanan. Här ska vi åka radiobilarna, vilket Emma är väldigt exalterad över.


Kajsa blev blöt efter flumeride trots poncho och lekte träskkvinna, men var snygg ändå.


Vi gick in i spegelhuset.


Kajsa och jag hittade en spegel som var helt normal.


Man skulle hitta ut från en labyrint och Emma gick in i väggen.


Så köade vi en liten stund igen.


Näst sista karusellen för dagen. Inga glada miner.

Åh, det var en så himla rolig dag!
Inga roliga bilder kanske, men dagen, den ni! Där var knappt någon kö så vi hann åka allt vi ville minst en gång, vi överlevde hotell gasten utan några större missöden, och även om jag inte är sån som brukar skrika i karuseller så skrek jag som en liten gris igår, speciellt när vi åkte den nya karusellen som jag inte vet vad den heter men som var roligast någonsin. Jag hade verkligen glömt bort hur roligt det är att åka karusell!

Jag har bestämt mig för att göra som Emma och skaffa mig en bootssamling.
Den ska bestå av de här bootsen:




Endast de här bootsen. Det krävs inte mer för att en bootssamling ska vara komplett.

Jag har det rätt bra, med andra ord.

.. och det gjorde dom.

Fint va?

Jag går ut gymnasiet med nio eller tio ig.
Jag börjar gråta bara av att skriva det.
Mina ögon är svullna och min näsa är röd efter att ha gråtit nonstop i vad som känns som veckor, men egentligen bara är de senaste dagarna.

Vad jag gör då?

Fixar sminket, tar på mig mitt bästa leende och ger mig iväg till skolan för att göra sista delen i min svenskaprövning och låtsas att allt är som det ska och att jag är överexalterad eftersom jag tar studenten imorgon.

Det är jag inte.
Vet inte ens om man får lov att fira om man går ut med så urusla betyg.