Hannah

När jag var liten och vi brukade åka till Liseberg varje sommar så älskade jag vattenkarusellerna. Både flumeride och kållerado. Det roligaste var (såklart) att bli blöt. Helst att bli riktigt jävla blöt. Ju blötare man blev, desto coolare var det. Så fick man gå runt där sen i sina blöta kläder och visa för alla besökare runt omkring att man banne mig inte duckat undan för några vattenkanoner eller köpt en sån där öööverlöjlig poncho som en del åkmesar gjort. Shit. De där i ponchos. Fy fan vad jag brukade tycka att de var löjliga. Vad var det egentligen för mening med att åka en vattenkarusell när man inte blev blöt? Ungefär ingen.
Vad gjorde det att man blev blöt? Man torkade ju snart ändå. Och fram tills dess fick man gå runt och vara cool.

Jag hävdade igår att vi blev av med vars fem år i mognad när vi steg innanför portarna till Lisberg. Alltså var vi ungefär femton och när jag var femton så hade jag inget emot att bli blöt när jag åkte karuseller, utan tyckte fortfarande att det var roligt. Kanske inte lika coolt längre, men jag förstod i alla fall att det var meningen med karusellen och tyckte fortfarande att de i ponchos var löjliga och pinsamma.
Tyvärr så brukade jag inte ha smink som kan rinna, hårspray som klibbar ihop sig när det blir blött och kläder som jag är rädd förstörs ifall de blir blöta på mig på den tiden när jag var femton och yngre.  
Det hade jag igår och vips så blev vi istället för femton, cirka 40+.

Så här såg vi ut, både i flumeride och kållerado;

Som tre rumpnissar (fyra med Emma som tog bilden).

Och det var faktiskt inte lika roligt när man inte blev blöt. Det tappade liksom lite av meningen.
Nästa gång ska jag fan inte ha någon jäkla poncho.