fake.
När jag började fundera över vad jag skulle ha som projektarbete för ett par månader sedan och kom fram till att jag skulle skriva en novellsamling så var en av de första sakerna jag bestämde mig för att den inte skulle handla om kärlek. Det är mesigt att skriva en hel novellsamling om kärlek, och dessutom är jag faktiskt inte så insatt i ämnet som jag önskar att jag var.
Jag har aldrig varit olyckligt kär, så jag vet inte hur det är.
Jag har aldrig älskat någon till månen och tillbaka igen, så jag vet inte hur det är.
Jag har aldrig varit förälskad i någon i smyg, så jag vet inte hur det är.
Jag har aldrig varit i ett förhållande som känns sådär självklart, så jag vet inte hur det är.
Jag är helt enkelt inte så bra på det här med kärlek och därför ville jag inte ens försöka mig på att skriva en novellsamling som handlar helt och hållet och utestående om kärlek. Jag ville inte skriva en novellsamling där kärlek var den gemensamma nämnaren.
Och det har jag inte gjort! Riktigt.. Däremot så har jag skrivit en novellsamling som i dagsläget innehåller liiiite för mycket kärlek för min egentliga smak. Åttio procent ungefär, skulle man kanske kunna säga. Sju av de åtta noveller som jag hittills har kommit på handlar på ett eller annat vis åtminstone indirekt om kärlek.
Hur gick det till?
Jag är en sucker. Jag tror det är svaret. Jag är en sucker för all kärlek och all romantik och önskar att jag kunde få uppleva lite mer av det och alltså fantiserar jag fram det. Det är nämligen det som kommer fram i den här novellsamlingen. Inte äkta känslor, som jag själv har varit med och upplevt, utan så som jag önskar, vill och nästan tror att det är när man faktiskt är sådär olyckligt kär, eller älskar någon till månen och tillbaka, eller är förälskad i smyg, eller är i ett förhållande som känns sådär självklart.
Med andra ord så är min novellsamling fake. Från blivande pärm till pärm. Jag har ingen aning om vad jag snackar om och det lär lysa igenom för alla utomstående. Bra jobbat från min sida.. som vanligt.
(ps. känner att jag måste klargöra en sak. jag vet att jag gnäller väldigt mycket och jag vet att jag säger att jag har panik över att få klar den här rackarns samlingen någon gång, men jag har aldrig sagt att jag inte tycker att det här är roligt. eller? har jag gjort det, så menade jag det inte. jag har valt det här arbetet helt själv och jag tycker faktiskt att det är skitkul. vet att det överskuggas av allt mitt klagande, men det är bara för att jag tycker det är skitkul att klaga också. ds.)
