ravinen
Imorse drömde jag att jag lämnade kvar Harry i lägenheten när det skulle komma en ravin, bara för att han inte ville gå ut genom balkongdörren (vi har ingen balkong). Först efteråt när jag hade sprungit ifrån ravinen så snabbt att det brann i hela kroppen och satt tryggt på ett snöberg dit ravinen inte kunde nå så insåg jag vad jag hade gjort. Jag började gråta och hata mig själv och bölade fram att jag saknade Harry sååå mycket.
Så ärofylld och omtänksam är jag. Lämnar katten till att dö.
Lyckligtvis så blev han inte arg på mig när jag berättade det när vi vaknade. Han bara knorrade.
(ps. jag vet att det heter lavin. men i drömmen så hette det tydligen ravin. ds)
Kommentarer
Trackback