17.
Inatt drömde jag ännu en mardröm om studenten. Den här gången hade jag mössan (men tappade den så att den blev helt skitig), fast inga klackskor och ingen kofta. Såklart. Eftersom jag inte har det på riktigt än sån kan jag ju omöjligen ha det i drömmen.
Dessutom så grät jag konstant. Ena sekunden var jag överlycklig och grät på grund av det, andra var jag orolig inför framtiden, kunde inte släppa det, och då grät jag på grund av det. Samtidigt som jag satt och dansade i en berg- och dalbana.
Jag hoppas att det inte kommer bli så på studenten, men jag tror att det faktiskt finns en rätt stor chans. Varje gång jag sitter på tåget eller går på stan för mig själv och kommer att tänka på studenten, alltså delar av den, som att hoppa på flaket, eller precis innan vi springer ut, eller att hitta min familj när vi har sprungit ut - då tåras mina ögon.
Jag vet inte varför och om det är ett framtidsomen så blir jag jäkligt lack.
Nu ska jag bege mig till Nova i Lund för att söka efter gröna skor. Får se om jag har lyckats om någon timme.
