Hannah

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag vill ha någon som följer efter mig överallt och säger åt mig konstant vad jag ska göra så att jag faktiskt får något nyttigt gjort. Som säger till mig att sätta mig ner igen för att jag reser mig från mitt skolarbete med en vag undanflykt. Som säger åt mig att gå upp i tid när jag håller på att försova mig för att jag glömmer bort klockan. Som påpekar för mig hur bra det är om jag diskar direkt när jag har ätit istället för att låta det ligga i vasken. Som påminner mig om att "idag ska du ringa dit" eller "idag måste du få det där gjort". Som hela tiden går ett par steg bakom mig och hindrar mig från att smita från det stenhårda järngreppet som jag behöver att någon håller på mig.
Jag tror att det egentligen kallas för personlig assistent och jag tror att man måste vara lite lätt retarderad för att få en, men det spelar ingen roll. Jag vill ha en ändå. För jag behöver det. Trots att min kropp och hjärna funkar relativt bra i övrigt så kan jag ju verkligen aldrig få gjort det som jag faktiskt borde. Tycker fan det är värt en personlig assistent. Om inte annat så tror säkert folk i min omvärld att jag är efterbliven och det borde ju räcka.. 

Nä, jag vet. Störtlöjligt. Vad jag skulle säga var att om jag någonsin mot alla odds får en sån där liten någon så har jag nu kommit på vem jag vill att det ska vara. Jillian. Tjej-tränaren i Bigges Looser som ser ut som en man.
Jag vill inte ha henne för att jag gillar henne, snarare tvärtom. Jag vill ha henne för att hon är så fruktansvärt hemsk.
Fan vad jag avskyr henne. Fan vad jag skulle kämpa för att bli kvitt henne. Fan vad jag inte skulle vilja höra hennes jäkla röst i öronen dagarna i ända.
Därför så skulle jag så småningom kunna leva ett normalt liv igen. Det skulle bara ta någon vecka innan jag skulle kämpa röven av mig, bara för att slippa hennes uppmanande och fula minspel.
Det borde staten kunna kosta på sig, kan man tycka. Bara en liten tanke sådär.