När vi (läs; Jag) ändå är inne på ämnet böcker.
Jag läste i någon blogg (tror det var någon schulmans) om skämsböcker, det vill säga böcker som man skäms över att man äger. Efter att ha kastat en blick mot min bokhylla och granskat den så inser jag att där inte finns en enda bok jag skäms över. Inte ens mina 42 hästböcker (ja, jag räknade dom).
Visst, de är inget jag stoltserar med och de får knappast flytta med mig i sommar, men jag är fortfarande glad att jag har dom. På den tiden när jag brukade läsa dem så skänkte de mig en glädje och inspiration som jag aldrig hade velat vara utan. Ärligt. Nu lät det jävligt, ja pretentiöst kanske, men jag är seriös. Jag kan titta på dom ibland och le lite nostalgiskt så jag skäms inte. Alla böcker jag äger är jag stolt över att ha min bokhylla.
Eller nej. En bok finns där som jag skäms över. Lucia av Cannie Möller.
Andledningen? Jag har snott den från skolan.
jag har dessvärre snott x antal, omedvetet, böcker från skolan..
och jag skojar inte omjag sger att jag har minst 150 hästböcker. tror jag,
fan, det ska jag nog fylla mina dagar med ännu mer nu, att läsa. önskar att jag kunde köpa böcker också nu..men det kan jag inte, vill du låna ut några? exempelvis dendär, tidresenärens hustru eller vad den heter?
haha, kanske ska läsa omalla mina hästböcker?
för jag har ju säkert inte läst dem alla 2 ggr tidigare..
