Snabb tankegång.
Alltid när jag ser reklamen för rockband med the beatles på teve så ser jag bara den lilla flickan som står och hoppar som ser ut som en liten japan. Då tänker jag automatiskt på Norwegian wood, fast inte låten för den har jag knappt hört, utan boken av Haruki Murakami. Så tänker jag på hur synd det är att jag redan har läst den, för så brukar jag tänka när jag har läst ut bra böcker, att det är synd att jag redan har läst den och att det då inte blir samma sak om jag läser den igen för det är inte samma spänning och helt plötsligt kan man börja lägga märke till små detaljer som man inte tänkte på förra gången och som man börjar störa sig på. Det funkar i och för sig på andra hållet också att man börjar tänka på små fina detaljer som man inte lagt märke till innan och som förgyller berättelsen, fast det tänker inte jag på eftersom jag är negativt lagd av naturen. Men så tänker jag att ja, just det, jag har ju läst ut norwegian wood, men visst har jag en sprillans ny sputnikälskling som ligger inne på mitt rum och väntar på mig?
Jo, det har jag ju. Och bara namnet skvallrar om att den säkert kommer vara helt ljuvlig. Sputnikälskling. Om jag ändå hade kommit på något så fint.
Det tänker jag på när jag ser den där reklamen och nu ska jag gå in på mitt rum och läsa lite.
