Hannah

Jag gillar böcker.
Inte bara såna som man läser, utan även såna som man skriver i. Skrivböcker. Jag har tre olika som jag nästan alltid har med mig när jag ska någonstans; den första är min kalender, den andra min så kallade tankebok (alltså en bok jag har där jag skriver ner allt som jag kommer att tänka på när jag sitter på tåget till exempel. en del geniala tankar, knäppa idéer, orimliga mål med livet, men mest en massa dravel om hur misslyckad jag är) och så en ganska så ny bok.

För ett tag sedan var jag och ida nämligen inne på Åhlens (vår favvoaffär all time, konstigt att vi inte har upptäckt hur bra den är tidigare!). Jag köpte en ny kalender och så hittade vi då väldigt fina skrivböcker, eller kanske mer skrivhäften, som vi bestämde oss för att invistera i.
Jag köpte en mintgrön med vita prickar och en talgoxe på (det gjorde ida också, men jag har för mig att hon köpte två och jag vet inte hur den andra ser ut). Jag vet att det låter lite konstigt med en fågel och prickar, men den är faktiskt väldigt fin. Speciellt fågeln. Den ser lite ut som om den sjunger, fast bara lite.
Jag vet att ida använder sin på samma vis som jag använder min andra skrivbok, till att skriva ner tankar i, lite som en dagbok, fast ändå inte ungefär. Men eftersom jag då redan har en sån så var jag tvungen att hitta ett nytt användningsområde för min. Det var lite svårt. "Eftersom det är en sån himla fin bok så behöver jag ju skriva himla fina saker i den", tänkte jag. 
Och så enkelt blev det till slut. Jag skriver ner alla fina saker jag kommer över i den. Alltså, fina meningar och sånt, kanske en textrad ur en låt någon gång. Inte som om jag hittar ett fint löv och skríver upp det "idag hittade jag ett fint löv", nänä.
Inspirerande saker, kanske man mer kan kalla det. Meningar som jag stannar upp och funderar lite över. Geniala meningar. Speciella meningar. Fina meningar.
Eftersom jag inte har haft boken så länge, och först förra veckan kom på vad jag skulle använda den till, så har jag bara samlat på mig tre meningar än så länge. 
De här: 

"Herr Hondas kläder var ett mellanting mellan pyjamas och arbetsställ och bar inga spår av att ha tvättats nyligen." 

"Han tog fram ett kritvitt kuvert ur sin innerficka och stoppade ner det i innerfickan på min basebolljacka, som man placerar det perfekta adjektivet i en mening." 

"Eller skaka om henne, eller misshandla henne, eller klyva henne på mitten, men det enda som han kan komma på att kvida fram är stavelsen som är hennes:
 - Claire... "

De första två är hämtade ur Fågeln som vrider upp världen och den tredje ur Lyckan är en sällsam fågel. Om ni inte kan förstå det fina och det geniala så är det ert problem. 
Jag är i alla fall rätt så hänförd.