Jag ska briljera.

Jag måste (på grund av dålig tidsplanering och utsatta mål som förblir ouppnådda) ge upp alla tankar på att binda min novellsamling professionellt. Det känns lite sorgligt, men för att hinna med det så skulle väl alla novellerna vara klara ungefär.. idag, kanske på måndag (en månad innan deadline)? Det är dom inte.
Jag ska vara helt ärlig och säga att inte en enda är klar. Visst de är på väg, men jag skulle inte vilja säga på god väg. Jag har mycket kvar att göra. Fruktansvärt mycket. Det är först nu som det verkligen har slagit mig på riktigt och jag borde absolut ha tänkt på det tidigare. Jag vet. (Räck upp handen alla ni som visste att jag skulle vara tvungen att slita som ett djur de sista veckorna!)
Det här kanske är lite korkat, men jag tänker inte kompromissa. Jag tänker inte sänka antalet noveller från 8-12 till 5 bara för att jag helt plötsligt har fått ont om tid. Inte en chans. Jag ska fan göra klart det här. Jag ska briljera.
Jag ska försöka att tränga bort den där lilla rösten i huvudet som säger "du kan inte göra det här så bra som du hade planerat" "novellerna kommer inte att bli så bra som du trodde" och "även fast idéerna är dugliga så kommer du aldrig kunna slutföra det så bra som du hade velat, för du är inte så bra som du tror". Den är störig, den där rösten, och jag vill inte ha mer med den att göra. Den kan gå och dö. Okej?

Så. Nu när jag har bestämt det så tänkte jag lägga upp en ny tidsplanering över vad jag ska göra under den kommande månaden och fullfölja den. Så svårt kan det ju inte vara. Detta är vad jag har trott att jag är "meant to do" under större delen av mitt liv. Jag vill inte, kan inte, ska inte, får inte lov att misslyckas nu. 



Solsken i ansiktet och bra hårdag. Det var för några timmar sen. Nu är det moln på himmlen och platt på huvudet. Hoppas det hinner ändra tillbaka sig igen.   


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0