Med hjälp av åke.

Nu har jag precis gjort klart mitt allra första storstora arbetet på hela terminen.
Det är en befriande känsla.

Jisses, så tråkigt.

Nu har jag:
- Deklarerat så jag kan köpa en ipod.
- Pluggat låååångt över min vanliga kvot. (cirkus en halvtimme) 
- Ätit ett äpple, två riskakor, en avokado med keso.
- Druckit två liter vatten.
- Tittat på vänner.
- Läst alla bloggar som finns ungefär.
- Väntat i hundra år på att mitt enda glädjeljus i livet (emma) ska logga in på msn.
- Gjort mig bekant med vitbalansen i min kamera.
- Läst klart luftslottet som sprängdes.

Nu har jag kvar att:
- .............

Detta är väl en vanlig måndag? Vad har jag gjort annorlunda? Är mycket konfunderad. Funderar till och med på att städa rummet, fast det kan man ju inte göra en måndagkväll. Herregud!
Om det ändå var Project Runway på teve nu och inte om en och en halvtimme. Då hade jag kunnat titta på det.

Wow, om man alltid kunde vara så snygg som i cam!



Det vill säga; wow, om det alltid var så att bara halva ansiktet syntes!
Då hade jag tackat min lyckliga stjärna!
Egentligen så tänkte jag visa min nuvarande hårfärg som i mina ögon är nära nog perfekt. Röd och fin och alldeles lagom uppseendeväckande. Tyvärr så är jag alldeles för ful i min vanliga kamera och min cam är inte så bra på att fånga den rätta färgen. Nåja. Snygg är den i alla fall! Synd att den tvättas ur så snabbt... Om någon har en mirakelprodukt som bevarar rött hår bra så ropa hej, jag tar emot ungefär vad som helst skulle jag vilja säga.

Nu; plugg med avocado som belöning. Vilket liv!

Trouble in paradise!

Jag vaknade kvart i tre inatt av att någon skrek "HAAANNAAAAH" femton miljoner gånger. Först trodde jag såklart att jag drömde, men så var inte fallet. Undrade vem som kunde tänkas ställa sig utanför mitt fönster och skrika mitt i natten.
Hittade... Min mamma! 
Där stod hon, gråtfärdig och eländig utan mobil och utan nycklar och ville att jag skulle komma ner och öppna. 
Jag fick aldrig riktigt ur henne vad hon gjorde här, istället för hemma hos stefan, eller var alla hennes grejor var. Hon muttrade bara för sig själv att Jonna och Kaj också hade varit med och att nu var det hans tur att vara orolig och så vidare. 
Jag gick och la mig igen, men kunde inte somna. Jag hade så rackarns ont i magen. Varför? Har jag börjat tycka om Stefan så mycket att jag faktiskt bryr mig om ifall de inte tänker umgås längre?
Det verkar nästan så.
Rackarns. 

Nu när jag vaknade var Camilla borta, och är fortfarande det. 
VAD HÄNDER!? 

Livet och alla dess ständiga frågor, håhåjaja.

Jag har förresten en annan fråga också som jag lär älta länge;
- Kan man bli fet av att äta för många piggelin?
Jag menar, om man inte äter så mycket annat? Bara nyttiga grejor? Då borde man kunna äta nästan hur många piggelin som man vill, tycker jag i alla fall, men är det så? Det tror jag knappt.

Anledningen till att jag frågar är att jag har ätit tre stycken idag. Nu tänker jag äta en fjärde, och jag skäms inte. Jag älskar piggelin. Det är nog den bästa uppfinningen som finns!
(förhoppningsvis så föräter jag mig snart på dem, så blir jag nyttig fullt ut)


Universums twisted mind.

Annars så sitter jag förresten faktiskt här och gör läxor, halv tio en fredagskväll. Satsigt! Kanske är detta mina sista läxor jag någonsin gör, så jag får ju ta vara på dom. Kan vara så att jag från och med onsdag inte får gå i skolan längre. Är det så, ja, då vet jag inte riktigt vad jag tar mig till. Det finns egentligen inte i min värld, men det borde jag ju ha tänkt på tidigare kan man tycka. Jag kan ju inte direkt beskylla någon annan för mina misslyckande.
Jag skulle kunna skylla på omständigheterna, men det gör jag inte. Det känns fattigt. Jag kunde fortfarande ha skött mig. I slutändan så är det väl faktiskt bara jag själv som kan påverka vad som händer, antar jag. Ja. Visst vill jag gå kvar i skolan, det vill jag verkligen, för det finns inget annat som jag kan se mig själv göra. Jag vill verkligen ta studenten. 
... eller? Vill jag verkligen det? 
Om jag så gärna som jag tror hade velat gå klart skolan och ta studenten, hade jag inte kämpat mer då? Hade jag inte satt mig ner, i alla fall för ett par veckor sen och gjort exakt vad jag och Patrik kom överens om? Hade jag inte slutat försova mig och gått iväg till skolan? 
Hade jag inte kämpat?
Den frågan kan jag nog älta för alltid. Och lär göra det. En sak har jag dock kommit fram till; om jag ska gå under, så ska jag gå under med stolthet. Därför ska jag sitta här och kämpa hela helgen och slutföra allt som jag har påbörjat. Ja, det ska jag, även om det är waste of time. 
Anna, om du läser detta, jag kommer inte kunna komma på din inflyttningsfest, lessen! Jag ska plugga. 
På riktigt för en gångs skull.      


"När du verkligen vill någonting verkar hela universum för att du ska få din önskan uppfylld." 

Eftersom jag tycker att hela universum motarbetar mig så kanske jag bara inte har insett vad min önskan är för något?
 
  

Lycka finns i ens liv även när man är ett as.

Jag upptäckte nyss genom boktipset.se (väldigt underhållande sida) att Anna Gavalda har skrivit en ny bok. Det har jag väntat på sedan jag läste ut Tillsammans är man mindre ensam.
"Lyckan är en sällsam fågel" heter den och går att förbeställa redan nu. Dock bara som inbunden, men det gör väl inte så mycket.

Det här gjorde min dag!

Nu ska jag lägga till den som en bok som jag vill läsa, bredvid Trainspotting, på boktipset.

Det är dåligt av mig.

Nu har jag satt mig själv i klistret igen.

Säger som Ida en gång i tiden sa;

"klippte kanske av mig mina festivalband lite, kanske"

Hehe, oops. Känns kanske lite skumt.
Ska kanske gå och ta på mig ett vanligt armband kanske.

Herregud!

På torsdag ska jag vara konferencier på vår mångfaldskväll på Arena. Jag ska stå på scen. Sist jag stod på en scen var när jag uppträdde som berättare i Åsneprinsen i andra klass.
Under ett av våra framförande startade jag hela pjäsen med att kväka som en groda, efter att min vän Henrik och jag hade slagit vad om att jag inte skulle våga det. Jag vågade
Folk tittade lite konstigt på mig, men det gick över. 
Vi får hoppas att det går över efter torsdag också. Om där kommer något folk, vill säga.  

Idag har jag snackat med en kurator.

- Vem skulle kunna få dig till att göra det?
-.... jag vet inte....
(min pappa)


Ja. (Egentligen mitt andra möte med en kurator, men det första gälls inte) Det kändes inte riktigt som något för mig så jag ska nog inte fortsätta. Känns lite löjligt tycker jag. Att sitta och prata sådär med någon man inte känner.
Nä, kuratorer och sånt är nog inget för mig. Men snällt av henne att jag får komma när jag vill!

Hur är det förresten meningen att man ska göra?
Komma dit och erkänna ungefär "hej, jag mår lite dåligt idag, får jag lov att prata med dig"? Finns det människor som gör så? Går frivilligt och erkänner att man mår dåligt och sedan säger precis varför och så vidare? Lämpar över sina problem på andra och tvingar dom att hantera dom och ta ställning? Delar med sig av olyckan liksom. Det förstår jag verkligen inte. Skäms man inte lite då?
Jag trodde verkligen att alla blånekade. "Nej då, jag mår bra. Jag behöver inte prata med någon. Det löser sig" trodde jag alla sa, men jag har börjat tänka om. Vuxna människor går ju också till psykologer och kuratorer utan att studierektorer eller föräldrar tvingar dit dom.
Hmmm...tål att tänkas på.

Piggisar.

Idag har jag hämtat ut min mobil och köpt nya öronhänge. Nu sitter jag här och äter piggelin för 2 spänn stycket och lika många kalorier som en clementin.


Har elva till i frysen. Ändå najs! 

Var det förresten ingen som trodde att Åke körde ihjäl mig?

Tack och adjö världen!

Nu säger jag adjö.
Åke ska snart köra mig och Ida till Åsljunga.
Vi ska hämta kakor.
Kanske överlever vi, kanske inte.

Ikväll ska jag dricka aurora på Annas vinkväll.
Om jag lever.

Hur är läget?

Det luktar citrus i hela köket av mitt nya te. Ganska så najs.
Grönt te är fettförbrännande.
Snart ska jag äta lite avocado med keso.
Lista ut det!

Nyss pratade jag i telefon med min nya (och hittills enda) styvpappa. Vi kom överens om att det är konstigt att Camilla är en sån bitterfitta idag.

Detta var väl ett trevligt och intressant inlägg? Det är dom jag gör bäst.

Obs.

Det var först nu, alldeles nyss, som jag insåg att anledningen till att Tiger (i nalle puh) på engelska stavar sitt namn Tigger inte beror på att han inte kan stava utan att det helt enkelt är så att han uttalar det så. Som trigger ungefär. Fast utan r.
Nu vet ni också!


Tiger var för övrigt min systers favoritkaraktär när vi var små. Hon tyckte att han var skitrolig! Jag tyckte att han var skitstörig. Nalle puh var min favorit såklart. Ibland Nasse. Det tyckte min syster var skitlöjligt.  
Så växte jag ju också upp och blev den mesen som hon förutspådde!

Vart som helst hade ju gått bra.

Det måste inte vara Paris. Det kan vara vart som. Det kan vara London, igen;


Och ja, jag är skitful(l) på bilderna, men det är London.
London.

Ingen mardröm direkt.

Jag har börjat drömma om paris en hel massa på sistone. Jag undrar just vad det kan bero på.
Är det någon som vill ta med mig dit?

Det är svårt det här.

Jag har knåpat ihop en riktigt fin boklista på adlibris hemsida för 398 kronor. Det är ungefär lika mycket som ett par jeans (om man kör på cheap monday) kostar och om det nu var så att jag hade planerat att köpa ett par nya jeans den här månaden som kommer så hade jag väldigt lätt kunnat avstå från att köpa dom för att kunna köpa de här böckerna.
Problemet är bara att jag har inte planerat att köpa ett par jeans så nu måste jag komma på något annat som jag kan undvara mig för att få de här böckerna och jag kan inte komma på något. Jag har ju en del fasta kostnader (hårfärg, 2frp - 200 pix) som jag gärna skulla ha avsått, om jag bara hade kunnat. Allt jag kan komma på behöver jag. Utom böcker.
Jag har så många böcker att läsa just nu att jag knappast behöver fler. Eller behöver. Nog är man ändå alltid i behov av böcker. Alla böcker passar inte alltid. Just nu vill jag inte läsa Candide till exempel, men jag hade gärna läst Long hard road out of hell (om/av Marilyn Manson), som är en av böckerna på min lista. Eller någon av de andra, men ingen av böckerna i min bokhög på mitt nattduksbord känns vidare lockande just nu.  
Det är svårt det här.

Plz

Jag satt uppe i natt och tittade på en film som skulle sluta tjugo över ett. Jag somnade tio över. Ännu ett smärre misslyckande från min sida.


Kan någon berätta för mig hur the pianist slutar?


Hannah med h.

Det är Hannah med h på teve. Jag blir lika ledsen varje gång jag ser den.
Inte för att den egentligen berör (så som den skulle kunna göra) utan för att dom har förstört vad som skulle ha kunnat vara en sjukt bra film, med urusla skådisar. Den skånskan som alla utom de större rollerna ligger inne med, den är fan inte nådig. Det låter som ett skämt. Inlevelsen är sisådär. Musiken är bra. Storyn är bra. Filmen är halvusel.

Boken är bra. Läs den istället.

Varför har systemet stängt idag?

Vilodag i all ära, men vafan..


Fy fan.

Kommer hem, ska dricka vatten lite vatten från kranen i köket och råkar luta mig över två feta köttstycken.
Ni får kalla mig löjlig om ni vill, men sånt är bara osmakligt.

Vi måste göra något otippat.

Mina vänner är verkligen inte några hardguys!
"Men näääää, det är mulet"
"det kommer börja regna"
Jahaja. Då sitter man här och måste göra sina läxor. Inte okej.

Och jag som redan har gjort iordning min matlåda.

Jag vill inte vara den som klagar över vädret...

... men gud vad tråkigt det är att det ska vara mulet idag när vi ska ha picknick!

Såhär ser man ut om våren!


Bombiz är fotografen.

Imorgon ska vi ha picnic, picknick, picnick, picknic. Vi ska ha sån där man sitter på en filt i parken och äter matlåda och dricker valfri dricka. Jag ska ha sallad med avocado och mozarellaost och dricka martini.
Det ska bli gott! 

Jag är fan HANDSOME

Ja. Läs rubriken!
Idag har jag varit i helsingör med Anna och köpt martini och "kylle kylle" påskbrygd på netto. Vi insåg att helsingör, efter klockan sju är ungefär världens mest döda stad. Möjligtvis såg vi tio personer mellan klockan åtta och tio.
På vägen av båten blev vi tullade. Lyckligtvis inte kroppsvisiterade så kokset i trosorna kom in minsann! 
Nu har vi en partyvecka framför oss!

(vi tog också vår första lagliga öl på uteservering för året, underbart!) 

Tjing! 

Vi fortsätter så!

Nu drar jag till Malmö för att umgås medmin nyvunna flickvän!

Livet känns bra idag.

Lesbian wannabes

Emma, jag och våra killproblem. Det satt vi och disktuerade ett tag, enda tills dess att det gick upp för oss att;
"Just det! Vi bestämde ju oss för att bli lesbiska i fredags!"

Det var nog det enklaste beslutet jag någonsin har tagit!

Minsann,

Nu hade det varit trevligt med en kvällspromenad om jag hade haft sällskap.
Istället ska jag dricka påskmust och titta på Willy Wonka.

Det är det ju.

Det är fint att det är vår nu faktiskt. Nu är det april, inte vinter.
Igår var vi i stadsparken i lund och man kunde gå runt helt utan jacka och ändå vara varm. Det var fint. Parksäsongen har börjat kan man säga.
Jag blir inte förvånad om det börjar snöa nästa vecka, men just nu är jag glad. Just nu är välden fin. 

Jag ser fram emot det kommande halvåret, vad det nu än bär med sig.

Super surfer girl!

Wow.
Chicks on speed igår var bäst någonsin. Jag och Emma fick prata i micken, dansa på scenen och efteråt så fick vi kramar och pussar. AV CHICKS ON SPEED! Hallå!?
Så sjukt bra var det, mmmmmmmmmmmm!

Hela igår var bra (trots att KB var nästan helt tomt och vi bara var där i ungefär en halvtimme och att vi sedan gick vilse på vägen hem) och i morse vaknade jag för en gångs skulle upp utan ångest efter en fylla. Bara lite, men det kommer man ju aldrig undan.
Vilken grej va!

Vardagen.

En av de finaste sakerna jag vet är när Axel ringer mig och frågar om vi ska spela singstar. Det är så kärt. Lite synd att jag var tvungen att säga nej. Lite kul att jag var tvungen att säga nej för att jag ska på konsert. 
Ikväll ska jag se chicks on speed minsann! 
Imorgon ska jag sjunga singstar.

Okejrå!

Det var inte riktigt så bra. Inte ens nästan. Ta det som ett aprilskämt!
Det var rätt bra och bättre än inget.


Hängerume elle?

Hihihihihihi.

Måste prata om mitt hår som vanligt, men idag är det faktiskt något positivt!
Jag tror att jag har hittat räddningen på mitt problem. Helt ärligt!
 Nej, det är inget som räddar mina slitna hårtestar, däremot så kanske det räddar min frisyr.
Saltvattenspray.
Wow, är det enda jag kan säga. Så; Wow!
Trodde fan inte det skulle funka, men mmmm, just nu känner jag mig så lycklig. Ens hår är faktiskt aldrig så snygg som när det har självtorkat efter ett dopp i havet. Ärligt. Det här känns väldigt trevligt.

Imorgon ska jag färga det rött!

Oj, vad ni tycker att jag är korkad. Men det skiter jag i!
Ni får tycka vad ni vill för jag har faktiskt påsklov nu!
(nästan)


Everything is illuminated

Idag har jag läst ut en himla bra bok. Allt är upplyst, heter den på svenska och den är skriven av en kille som heter Jonathan Safran Foer. En av huvudpersonerna heter också det. Han är amerikan, på besök i Ukraina för att söka efter Augustine som räddade hans morfar undan nazisterna. Han har en guide, kan man väl säga, som heter Alex, som har en morfar, som också heter Alex och tror att han är blind, som har en blindhund som heter Sammy Davis Junior, Junior.
Den är väldigt speciell den här boken.
Ibland är den sorglig, ibland är den rolig, ibland är den romantisk, ibland är den löjlig.
Ibland är den så finurlig att man måste fnissa.
Ibland är den så fin att man vill gråta.
Den har lite av alla kan man säga.

Jag tycker i alla fall att ni ska läsa den.



Filmen har jag inte sett, men efter det här klippet så vill jag hemskt gärna göra det:

RSS 2.0