Hannah

Har varit med Emma Ballen på stan idag och flanerat. Hon shoppade för oss båda och det enda jag köpte var ett par likadana shorts som jag köpte förra veckan fast i en mindre storlek eftersom de andra har växt. Jag vet hur man är ekonomisk jag, det är verkligen min grej. 
"Börjar pengarna ta slut? Köp två par likadana shorts!"
Det är mitt budgettips idag för er som liksom jag inte har det så bra ställt ekonomiskt för tillfället.

Nu tittar jag på supersize vs superskinny (en supersmal och en superfet byter diet i en vecka typ). Njuter. Älskar att det finns feta människor.
Utan dem, vad skulle jag ha att götta mig över?

Det jag oroar mig över är dock att när jag ser hur stora portioner tjockisen äter och hur mycket snacks den kan äta på en kväll så tycker jag inte att det är så himla mycket. De på tv blir helt förskräckta, medan jag mest känner "vadå, inte mer?". Jag säger inte att det är lite, men jag skulle absolut kunna få i mig det på en dag. Det är jag nästan övertygad om. Ibland så har jag såna dagar när jag bara trycker i mig allt som kommer i min väg och allvarligt talat, jag kan komma upp i en hel del.  
Ibland tror jag att jag ska tacka min lyckliga stjärna för att jag har fått någorlunda bra gener som inte gör mig fetare än lite lätt mullig, trots ett massivt överintag av all slags mat och fett och noll motion.
Way to go, vem som nu än gjorde mig! 

Nåja, nu ska jag njuta klart. Mmmmmmm. Tjockisar. 

Jag som supersize och superskinny:

 Inte så snygg nej.
  

Idag har jag haft världens mysigaste kväll med min mamma och hennes nya make! Vi har grillat, druckit vin och planerat en stockholms resa dagen efter det att jag kommer hem från arvikafestivalen! Kul va?

Imorgon är det midsommar och det känns som att jag för första gången i hela mitt liv (tja, åtminstone de senaste åren) verkligen ser fram emot midsommar (vi ska fira traditionellt med allt som hör till + femkamp och tipsrunda, så himla skojigt!)!
Kul, kul, kul! Allt är kul!

Hej då!

Ju mer jag tittar på bilden här under, desto fulare blir den. Herregud! Hur kan man se ut sådär?
Minerna, ponchoserna, allt!

Har dock kommit på en positiv sak med den;
Om jag skulle få för mig att söka ett jobb och de av någon anledning skulle googla mig och mot förmodan hamna här inne på min blogg så kanske de säger "du, vi anställer den här tjejen så har vi fyllt vår kvot för mentalt efterblivna personer en sisådär femtio år framöver!", så anställer de mig och sen kommer jag dit och eftersom jag är helt normal (men jo) så presterar jag väldigt mycket bättre än en mentalt efterbliven person, vilket leder till att de blir fullkomligt förundrade över hur bra jag är och befodrar mig och sen hinner vi knappt blinka innan jag är vd för något stort företag och sitter i vita huset och kastar ur mig grodor och tvingas avgå med ett avgångsnederlag som är tillräckligt stort för att jag inte ska behöva lyfta ett finger i resten av mitt liv.
Allt detta tack vare att jag laddade upp en bild där jag ser mentalt efterbliven ut. Wow.
Har ju laddat upp bilden, så nu är det bara den där "söka jobb"-biten kvar, sen lär det rulla på av sig själv.

Hm.. Söka jobb var det ja.

När jag var liten och vi brukade åka till Liseberg varje sommar så älskade jag vattenkarusellerna. Både flumeride och kållerado. Det roligaste var (såklart) att bli blöt. Helst att bli riktigt jävla blöt. Ju blötare man blev, desto coolare var det. Så fick man gå runt där sen i sina blöta kläder och visa för alla besökare runt omkring att man banne mig inte duckat undan för några vattenkanoner eller köpt en sån där öööverlöjlig poncho som en del åkmesar gjort. Shit. De där i ponchos. Fy fan vad jag brukade tycka att de var löjliga. Vad var det egentligen för mening med att åka en vattenkarusell när man inte blev blöt? Ungefär ingen.
Vad gjorde det att man blev blöt? Man torkade ju snart ändå. Och fram tills dess fick man gå runt och vara cool.

Jag hävdade igår att vi blev av med vars fem år i mognad när vi steg innanför portarna till Lisberg. Alltså var vi ungefär femton och när jag var femton så hade jag inget emot att bli blöt när jag åkte karuseller, utan tyckte fortfarande att det var roligt. Kanske inte lika coolt längre, men jag förstod i alla fall att det var meningen med karusellen och tyckte fortfarande att de i ponchos var löjliga och pinsamma.
Tyvärr så brukade jag inte ha smink som kan rinna, hårspray som klibbar ihop sig när det blir blött och kläder som jag är rädd förstörs ifall de blir blöta på mig på den tiden när jag var femton och yngre.  
Det hade jag igår och vips så blev vi istället för femton, cirka 40+.

Så här såg vi ut, både i flumeride och kållerado;

Som tre rumpnissar (fyra med Emma som tog bilden).

Och det var faktiskt inte lika roligt när man inte blev blöt. Det tappade liksom lite av meningen.
Nästa gång ska jag fan inte ha någon jäkla poncho.

Jag har bestämt mig för att göra som Emma och skaffa mig en bootssamling.
Den ska bestå av de här bootsen:




Endast de här bootsen. Det krävs inte mer för att en bootssamling ska vara komplett.

Jag har det rätt bra, med andra ord.

Jag går ut gymnasiet med nio eller tio ig.
Jag börjar gråta bara av att skriva det.
Mina ögon är svullna och min näsa är röd efter att ha gråtit nonstop i vad som känns som veckor, men egentligen bara är de senaste dagarna.

Vad jag gör då?

Fixar sminket, tar på mig mitt bästa leende och ger mig iväg till skolan för att göra sista delen i min svenskaprövning och låtsas att allt är som det ska och att jag är överexalterad eftersom jag tar studenten imorgon.

Det är jag inte.
Vet inte ens om man får lov att fira om man går ut med så urusla betyg.

Min studentklänning har redan gått i sönder.




HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

HA HA HA!!!

Alldeles nyss så hittade jag en påse rabarber- och vaniljte från ikea i mitt skafferi som jag inte har sett tidigare. Eftersom jag vet med mig att jag inte har köpt det så måste det ha varit min mamma, förmodligen för många månader sedan med tanke på att jag har bott utan henne här i snart ett år (shit).

Min mamma dricker aldrig te. Hon tycker inte om te. Ibland kan det hända att hon tar sig en kopp earl grey när hon är sjuk, men annars så är hon inte en te-människa. Därför måste hon ha köpt det till mig, bara sådär, och det gör mig helt varm i hjärtat.
"Vadå, en påse te?" kanske ni tänker, och ja, det låter inte så mycket för världen med en påse te, men bara det faktum att hon tänkte på mig för en kort stund och köpte den där påsen med te, det får mig att le. För det betyder inte bara att hon då och då tänker på mig, vilket i sig är bra, utan också att även om det ibland verkar som att hon inte har en aning om vad jag är för person, vad jag tycker om att göra och vad som är viktigt för mig så vet hon i alla fall att jag är en te-människa.
Det är alltid något.

Helvetesveckan som ligger framför mig tycks helt plötsligt inte lika farlig för jag har en mamma som tänker på mig då och då och som vet att jag tycker om att dricka te. Fint.
De små sakerna.


(på senare tid tänker jag för övrigt allt oftare att jag kan ha blivit frälst, någon dag när jag kan formulera mig bättre så ska jag förklara varför.)

Spenderade gårdagskvällen med Tom och Summer i 500 days of summer. Bästa kvällen på länge.
Jag gillar inte ens Zooey Deschanel egentligen, brukar alltid  störa mig på henne, men efter tjugo minuter var jag helt fast. Leendet gick från smilgrop till smilgrop.

Jag är fullkomligt hopplös när det kommer till fina, udda, romantiska saker.
Eller bara romantiska. Helt hopplös.

Om man har en halv maskin med vittvätt, en halv maskin med färgtvätt och två hela maskiner med svart tvätt, när man tvättar så kan man nog se det som ett tecken på att man:

1. kanske ska börja tvätta lite oftare.
2. borde köpa lite mer färgglada kläder.

Det är alltså mitt mission för den kommande månaden. Tvätta oftare och köpa mer färgglada kläder.
Kan ju inte bli så svårt.

1. Fick inbjudan till Stefan och Mammas bröllop.



2. Gick till scorett och frågade om de inte råkade ha kvar ett par gröna skor, trots att det inte stod några ute i affären. Det hade dom och nu är dom mina.



(en sak som är mindre bra är att min mamma tyckte min studentklänning var för tunn och att jag borde byta till en annan för att inte se för naken ut. snällt va?)

Inatt drömde jag ännu en mardröm om studenten. Den här gången hade jag mössan (men tappade den så att den blev helt skitig), fast inga klackskor och ingen kofta. Såklart. Eftersom jag inte har det på riktigt än sån kan jag ju omöjligen ha det i drömmen.

Dessutom så grät jag konstant. Ena sekunden var jag överlycklig och grät på grund av det, andra var jag orolig inför framtiden, kunde inte släppa det, och då grät jag på grund av det. Samtidigt som jag satt och dansade i en berg- och dalbana.

Jag hoppas att det inte kommer bli så på studenten, men jag tror att det faktiskt finns en rätt stor chans. Varje gång jag sitter på tåget eller går på stan för mig själv och kommer att tänka på studenten, alltså delar av den, som att hoppa på flaket, eller precis innan vi springer ut, eller att hitta min familj när vi har sprungit ut - då tåras mina ögon.
Jag vet inte varför och om det är ett framtidsomen så blir jag jäkligt lack.

Nu ska jag bege mig till Nova i Lund för att söka efter gröna skor. Får se om jag har lyckats om någon timme.

Idag fick jag köra Ballens bil och det var en väldigt spännande upplevelse! Lite ryckigt blev det, lite för mycket gas och lite för mycket broms, lite väl nära vägkanten och sådär, fast det var ändå rätt lätt. I alla fall på raksträcka. Det var aningens jobbigt i svängarna. Eller, Ballen verkade i alla fall tycka det. Hon ville knappt låta mig fortsätta köra. 

Men vad kul det var ändå! Hade jag vetat att det var såhär kul att köra bil så hade jag nog inte tackat nej till det där körkortet som min mamma försökte övertala mig till att skaffa för något år sen. Om jag bara vetat! Då hade jag kunnat köra riktig radiobil varje dag!
Och nu höll jag inte direkt koll på hastigheten, men jag kan ju knappt ha kört i tio kilometer i timmen. Om det var såhär kul, så tänk då hur kul det måste vara att köra snabbt! Ih. 

Jag är lite hooked. Trots det där med miljöförstöring. Det är ju det som jag alltid har använt som argument till varför jag inte vill ha körkort och det står jag ju för, men.. tekniken utvecklas.  
Jag kan köra elbil.

(Förutom i skogen nästa vecka.)

(Jag trodde för övrigt att ovannämnda moder skulle bli glad när jag berättade att jag hade övat lite idag. Att hon skulle bli lite stolt över mig. Det blev hon inte. Hon hävdade att det var olagligt.. jag tänker inte berätta för henne om mina kommande planer)

Om tiden går för snabbt? Öh ja?
Jag är inte redo för studenten. Alls. På något plan. Har inga dugliga betyg och knappt några genomförbara framtidsplaner och är livrädd för den femte juni.

Igår tog jag på mig min klänning och min studentmössa och det kändes inte alls som jag. Mössan är för stor och jag trivs inte i klänningen och jag har inga skor och ingen kofta och ingen väska.

Jag vågar inte ens göra eventet på facebook ifall ifall det inte blir någon student för min del, för man kan aldrig vara helt säker.

Äh. Två veckor har jag på mig för att fixa betygen. Det ska vi kirra. Två års skolarbete på två veckor.
Jag måste klara det. Mamma har beställt smörgåstårtan. Det finns ingen återvändo.
Blö.


En god nyhet däremot;
En vecka efter att jag tar studenten, den 11 juni, så ska min mamma och stefan gifta sig på Sofiero.
Himla fint.

Idag har jag solat solarium för första gången!
Det gick.. sådär faktiskt. Tyckte att de brände lite mycket i ansiktet efter en sisådär tre minuter, men när jag skulle stänga av den delen så råkade jag stänga av hela solariet och så började det pipa en massa och jag fick inte igång det igen. Jäkligt skickligt.
Läskigt var det också. Det knakade utan att man rörde på sig och fläkten lät och jag tyckte hela tiden det kändes som om någon skulle komma in i rummet och inte fick man lov att öppna ögonen för det var ju farligt, hävdade min mamma. Vilken pärs!

Nåja. Lite fräknar och lite äcklig lukt fick jag med mig hem i alla fall och det är ju alltid nått! Kanske var bra att jag började med så lite för annars så hade jag kanske bränt sönder min ömtåliga ginger-hud och det hade inte vart snyggt någonstans.

Ska gå tillbaka på måndag och prova igen. Hoppas på att få med mig lite färg då. Jag tänker nämligen vara brun som en pepparkaka på studenten för det har jag aldrig varit och ska det firas så ska det firas.
Mmmmm.. fint.

Äter godis och skriver cv.
Har en svag känsla av att det är såhär resten av mitt liv kommer se ut.


(har för övrigt kommit på att ögonbrynen här under - de ser ut som de gör eftersom jag aldrig noppar dem och de kommer alltså att ha hunnit bli sådär vildvuxna om tjugo år. ser fram emot det.)