Hannah

Emma har försökt lura mig i flera dagar nu. Sagt att vi ska vara utklädda på lördag när vi jobbar. Att alla där ska vara det. Själv så skulle hon igår vara vampyr, ha vampyrtänder och mantel på sig. Idag, idag skulle hon minsann ha blod och mantel. Manteln hade hon köpt för 200 kronor på buttericks.
Tss. Mm. Okej. Vi säger så va.
Sen insåg hon äntligen att hennes "fedeskämt" inte var så kul ändå... Som om jag någonsin gick på det!
Hur skulle hon någonsin orka jobba i en mantel?

Emma 0
Jag 1
Ha, in your face ballen!

1. Man måste bjuda sin mamma på lunch istället för viceversa.

2. Man blir bjuden på söndagsmiddag på en tisdag och fortfarande får dricka vin till maten för sina föräldrar.

3. Man måste rensa i ens egna katts kattlåda.


Här är den skyldiga till den tredje punkten (även känd under namnen "fettklumpen" och "djävulskapet");

Jag tar tillbaka det jag skrev i föregående inlägg. Jag la min lön plus en krona på ingenting.
Och i födelsedagspresent gav jag min pojkvän världens uslaste flickvän.

Nu ska jag återvända till min säng.

Jag lade alla mina pengar jag tjänade igår (425 kronor om man inte räknar dricksen) plus en extra krona på en sista minuten biljett till Stockholm imorgon. Åker 12.28 från Lund och kommer förmodligen hem igen på onsdag. Som Åke sa igår; "du har ju tio veckor att ta igen på en vecka". Och ja, det har jag ju. Men det är mitt eget fel så det ska vi inte prata om. Förrän på onsdag. Då måste jag sluta ignorera det.  
Fram tills dess ska jag dock ha kvalitetstid med min lover, så vi hörs.  

Före och efter;



Ni ser den kanske inte så bra, men den är där. Skillnaden!
NU är jag redo att jobba, slita, öva armmusklerna och skratta i fem timmar. Efter två timmars buss och tåg då alltså, hehe.
Ses imorgon, femhundra kronor rikare!

Alltid när jag ser reklamen för rockband med the beatles på teve så ser jag bara den lilla flickan som står och hoppar som ser ut som en liten japan. Då tänker jag automatiskt på Norwegian wood, fast inte låten för den har jag knappt hört, utan boken av Haruki Murakami. Så tänker jag på hur synd det är att jag redan har läst den, för så brukar jag tänka när jag har läst ut bra böcker, att det är synd att jag redan har läst den och att det då inte blir samma sak om jag läser den igen för det är inte samma spänning och helt plötsligt kan man börja lägga märke till små detaljer som man inte tänkte på förra gången och som man börjar störa sig på. Det funkar i och för sig på andra hållet också att man börjar tänka på små fina detaljer som man inte lagt märke till innan och som förgyller berättelsen, fast det tänker inte jag på eftersom jag är negativt lagd av naturen. Men så tänker jag att ja, just det, jag har ju läst ut norwegian wood, men visst har jag en sprillans ny sputnikälskling som ligger inne på mitt rum och väntar på mig?     
Jo, det har jag ju. Och bara namnet skvallrar om att den säkert kommer vara helt ljuvlig. Sputnikälskling. Om jag ändå hade kommit på något så fint.  
Det tänker jag på när jag ser den där reklamen och nu ska jag gå in på mitt rum och läsa lite.

.. du som bor i trappan över, eller under, mig och har en enorm förkärlek till att sjunga singstar vareviga kväll;
Tänk inte på att det bor fler människor i den här trappuppgången som kanske inte vill höra din skönsång. Tänk inte på att det finns folk (min bror som exempel) som ska upp och jobba imorgon bitti och som har problem med att sova när väggarna nästan skakar, nej nej, tänk inte på det inte. Sänk inte musiken eller så, öka gärna basen lite till, gör det bara.
Du vet den där reglen om att man ska sänka musiken efter klockan tio på kvällen som vi har här i huset och faktiskt i de flesta andra hyreshus? Den gäller inte dig. Bara så du vet. Så att du inte trodde det eller så. Närå, du behöver inte bry dig. Sjung på du bara. Det låter fullkomligt underbart!
Oj. Nu ramlade visst en tavla ner här. Bry dig inte om det du.
SJUNG UT!

Imorgon har vi studiedag vilket alltså innebär att mitt allra sista höstlov börjar idag. Mycket spännande. Såvitt jag kan förstå så fortsätter det fram tills den elfte november när jag ska ha möte med min studierektor Johan som vanligt.
Eller förlåt, klart att det inte gör, men eftersom jag är dum i huvudet (ja, endast därför) så har jag ingen aning om vad jag ska göra fram tills dess. Alla andra går på praktik nästa måndag, men jag ska ju läsa upp mina betyg så jag antar att jag ska göra de två samhällsuppgifterna som hittills är de enda jag har fått reda på att jag ska göra. Och kanske de uppgifterna som jag har missat de senaste veckorna när jag totalt har struntat i min skolgång. Och skriva ett par noveller till mitt projektarbete. Och leta praktikplats till de resterande veckorna. Och komma fram till vad jag ska göra efter den femte (sjätte? sjunde?) juni nästa år. Och fram tills dess.

Det är tur att jag håller andan uppe. 
Svälja och ignorera.  
Det är så man överlever.
Svälja och ignorera. 
Det är det som är hemligheten.

Om tjugo minuter så ska min klass prova studentmössor. Det har jag sett fram emot sedan jag började gymnasiet. Tro fan att jag är där. Nänä, jag vaknade för ungefär tio minuter sedan. Såklart.
 
Jag lär aldrig behöva en studentmössa.

- Jag är hemma från Berlin.
- Lukas har åkt hem.
- Jag kastade huvudet i en vägg och fick en bula.
- Jag kastade mobilen i ett golv och fick en trasig skärm.
- Jag har alldeles för mycket att göra.
- Jag är hemma från Berlin.

+ Min mamma har förlovat sig.

Nu har jag spenderat x antal timmar med att lyssna på musik, titta mig omkring på röran som är mitt rum och ryckt på axlarna.

Om någon därute, någon gång känner att "jag har så jäkla mycket att göra, hur ska jag hinna!?!??!", kom till mig. Jag ska nog kunna lära vem som helst hur man bara skiter i allt!


Nu ska jag gå och duscha för sen ska jag åka hem till Emma innan vi ska arbeta. 11-04. Fem underbara timmar som kommer att flyga förbi.
Älskar när tiden bara försvinner medan jag gör något, då slipper jag känna att jag slösar med den.

Det ska jag tydligen inte alls.
Känner mig.. trött.

Nästa vecka ska jag till Berlin.
Bara så att ni vet.

Fick nyss spotify av fin-Albin. Himla snällt tycker jag.
Nu ska jag bli medlem på sharemyplaylist.com också. För emmas skull. Allt är för emmas skull!


Började förresten med att lyssna på töntarna, kents nya. Känns som att det är en låt som borde tilltala mig (med tanke på namnet menar jag), men nej. Inte det minsta än så länge.
Väldigt trist må jag säga.

Fråga:
Måste jag alltid dricka för mycket alkohol, spy ner mina skor, dränka dom i vatten och sen låta dom stå så att dom blir helt muggiga och börjar luktar illa? 
 
Svar:
Ja. Uppenbarligen.

Jag och Harry äter ostbågar. Jag har inte ätit det på jättelänge så jag tycker det är gott. Han också. Frågan är bara hur bra det egentligen är för honom? Hur många får han äta?
Vi får se när han spyr.