Hannah

Harry bär en fabulös sjal från Indiska som jag tycker att han passar utomordentligt bra i. Nästan bättre än mig. Han har dessutom fått in en väldigt bra pose. Mycket bättre än mig.


Jag bär ett falskt leende som säger: "nejdå, jag har inget emot att sitta uppe hela natten och renskriva mina samhällsarbeten, det ska faktiskt bli kul! jag ser fram emot den här natten, och morgondagen när jag ska ta mig igenom min första skoldag på tre-fyra månader som en zombie" och en tofs. Om ni undrar var mitt lilla hår har tagit vägen. Och som sagt; Harrys pose var bättre.


Vi har det väldigt stökigt idag (alltid), men vet ni vad? Det gör inget.

Om man har det stökigt och ska leta upp något som man har gjort av med så hittar man alltid en massa andra roliga saker på vägen som man kanske har varit av med under en längre tid och då får man en glad överraskning.
(Den där uppfodrande blicken Harry ger kameran säger inte alltså inte "när ska du städa?", den säger "sluta fota, snälla" för han, liksom jag, vet att det här med fotografering inte direkt är min starka sida.)
Samma sak gäller för böcker, det har jag lärt mig av Karl Lagerfeld. Har man sina böcker i oordning och letar efter en speciell bok som man tycker om, så snubblar man säkert över en hel del andra som man vill läsa på vägen. Det är därför min bokhylla ser ut såhär: 
  
Det är såklart roligare om man istället för tre hyllrader har ett helt bibliotek, men vi kommer dit.

Okej. Jag ska sluta förhala tiden. Plugga nu.

Här ser ni en liten (stor) kille som är väldigt duktig på att hindra mig från att göra vad jag ska, bara genom att lägga sig på "rätt" ställe.

Är det hundra dagar kvar tills jag tar studenten eller var det hundra dagar kvar tills jag tar studenten igår?
Jag vet inte. Jag har svårt för sånt. Räknar man den fjärde juni eller hur gör man? Räknar man dagen idag, eller inte? Väldigt svårt. Alldeles för invecklat för mig.
Det är ju okej om jag räknar en dag för mycket, för då får jag en glad överraskning framåt slutet. "Nej, det är inte alls tre dagar kvar, det är bra två" ungefär. Lite värre om jag vaknar upp "wow! en dag kvar tills jag tar studenten!" och det visar sig vara två dagar kvar. Inte lika kul.
Äh, sånt svammel.

Nu börjar den riktiga nedräkningen. 100 dagar.

Det var så länge sedan jag gjorde skolarbete att jag har glömt bort hur lång tid det faktiskt tar, även om det är enkla eller roliga uppgifter. Detta har lett till att jag ligger efter i min planering. 

Ungefär såhär ledsen och bekymrad är jag över det:

Ni ska bara veta hur lång tid det tog för mig att få till ett par någorlunda okej bilder och jag är inte ens nöjd med resultatet.
Nu ligger jag bara ännu mer efter.
Ska passa på att koka te och äta ett äpple nu när jag ändå har "pluggpaus". Nästa paus har jag inte förrän klockan sju. Då ska jag äta middag. En "lätt" middag - qournfilé med avocado och sallad.
Nu när jag inte längre är tillsammans med en kille som gillar tjocka tjejer så måste jag ju börja tänka på figuren igen.
Det är nog det jag sörjer mest.

XOXO
(för att vara lika cool som den där ida, hon verkar ha lagt sig till med det och jag vill inte vara sämre)

Nej, det blev ingen bra tröstshopping. Allt jag kom hem med var en handkräm (eftersom mina händer är så torra att knogarna har spruckit, så det ser ut som om jag har varit inblandad i slagsmål) och hårfärg. Trist.
Det är helt enkelt inte kul att shoppa själv..

Nåja. Nu ska jag dricka kaffe och skriva mitt arbete om kashmir. Himla spännande. Ungefär såhär tycker jag om det:

Inte helt glad, men inte helt ledsen heller. Det ska nog gå bra det här!

Kära vänner; jag har blivit dumpad. På msn. True story. Känns som jag är.. tretton år gammal, tolv kanske.

Fast det är lugnt, imorgon ska jag tröstshoppa! Wi. Kul att ha en ursäkt för det!

Jag är sjuk. Igen. Jag gissar på att Anna, som kom hem från Indien i veckan och fick feber under vår ttt - taxfreetequilatorsdag, har smittat mig. Konstig nog så är hon frisk, men inte jag.
Jag minns en gång i tiden då jag aldrig var sjuk. Det gick säkert år mellan mina sjukdomar och jag stannade i princip aldrig hemma från skolan på grund av en futtig förkylning. 
Nu för tiden så känner jag mig däckad så fort min näsa börjar rinna. Jag undrar när jag blev så pjallig.. 

Helst av allt så vill jag bara stanna hemma idag. Dricka te, titta på teve och gå och lägga mig tidigt, men det går inte för jag ska jobba. Först så tänkte jag hoppa det, men sen åkte jag på kalas. Kan jag åka på kalas så kan jag jobba, tänkte jag. Hoppas min kropp håller med om det ikväll, hoho. 

(ps. på onsdag ska jag kanske gå som lärling för stiffe på festvåningen där han jobbar, 12 timmar utan att tjäna ett dugg, kul! ds.) 

Jag har varit på många bra konserter tidigare (Chicks on speed på babel, The sounds på KB, bara för att välja några) men jag har aldrig varit på något så häftigt som Rammsteinkonserten i tisdags. Jag har aldrig varit på en så dyr konsert heller, men man fick absolut valuta för pengarna.
Innan vi gick dit så var det lite läskigt. Jag trodde att det bara skulle vara massa hc-fans som skulle slå ner oss för att vi inte var lika coola som dom, men icke. Vi fick inte ens stryk när jag utbrast "Jag bröt en nagel!" och Emma senare sa "Ja, en gång när jag var på Håkan konsert så hade jag min Timo Räisänen tröja på mig", trots att vi stod nästan längst fram. Det var vi and the boys som Emma uttrycke sig.
Nä, allvarligt talat. Det var så jäkla häftigt. Och jag är så jäkla nöjd.


Först när vi kom dit så försökte Lukas vara cool och passa in. Emma tyckte han var löjlig.


Sen var det hennes tur att vara löjlig.


Jag och Lukasen. Jag ser mest ut som ett freak, men jag var exalterad.




Väldigt kassa bilder, men så är det. Dom avslutade med Engel. Himla fint var det.

Jag har precis kommit hem från något av det häftigaste jag någonsin har sett, Rammstein på Malmö Arena. Imorgon ska jag visa bilder, för vi tog en del, men nu ska jag äta pasta. Trots att jag har ätit burger king mat idag (cheesburgare utan kött (först fick jag med, men jag vågade minsann gå tillbaka och påpeka det!! ett stort steg för mig), pommes och fanta) och druckit tre öl.

Det där med att bli smal. Det kommer aldrig att hända mig. Jag kommer helt enkelt aldrig bli så smal som jag vill.
I'm so fucked up. (hehe)

Igår när jag var på den numera ganska så traditionella söndagsmiddagen hemma hos mamma och Stiffe så var stämningen lite annorlunda. Till en början så var den bra, de försäkrade att de inte hade gift sig, jag fick en sjal, vi drack öl, åt pastagratäng, pratade med mormor i telefon, diskuterade min student, att jag ville ha London i present och liknande. Såna små mysiga småsaker.
Sedan när vi hade ätit klar så kom vi av någon anledning in på min nötallergi och då fick moderskapet en knäpp. Stiffe hävdade att nötallergi säkert var något man kunde växa ifrån, att det nog inte var så allvarligt för mig längre och att jag borde gå till läkaren och testa ifall jag fortfarande alls är allergisk. Dessutom så berättade han att de ett flertal gånger har råkat servera mat som garanterat innehåller nötter till nötallergiker på festvåningen där han jobbar, men att ingen av de drabbade någonsin har kommit springandes in i köket med andnöd. 
Mamma blev galen. Jag har nästan aldrig sett henne vara något annat än kärleksfull mot Stiffe tidigare, men igår så hytte hon med fingret åt honom, sa åt honom att vara tyst, att han inte visste bäst alltid, att hon hade levt med det här så länge att hon visste att dom aldrig testade nötallergier, att vi skulle lyssna på henne, medan hon i sin tur vägrade att lyssna på något vi försökte säga. 
Till slut så blev det för mycket för henne, och hon lämnade bordet, nästan i tårar. Jag, John och Stiffe satt kvar. Tittade lite på varandra och kämpade för att hålla oss för skratt. 
Jag vet inte riktigt varför egentligen. Det var ju inte roligt. Det var i själva verket fruktansvärt obekväm stäming som sedan höll i sig rätt så bra hela kvällen och absolut inget att skratta åt. Ändå fnissade vi alla tre. 
Kanske för att det inte var något att reagera över. Vi satt ju bara där och diskuterade och då började mamma nästa skrika och ingen förstod riktigt varför. Vi kanske tyckte att hon var lite löjlig, att det var banne mig inget att elda upp sig över och nu fick hon väl skärpa sig. Jag tror till och med att Stiffe sa det till henne, att "Nu får du ju ge dig", för det var rätt så tramsigt.   
Såhär i efterhand så försöker jag tänka mig att hon överreagerade sådär bara för att hon är så förtjust i mig och att hon inte tåler tanken att förlora mig. Visst kan det väl vara så? Hon är ju ändå min mor.  

Hur som så löste det sig ju. Hon skärpte till sig sen. Tittade på teve med oss andra och var trevlig. Idag när jag frågade om de hade bråkat mer efter att jag hade gått så sa hon "jag bråkade inte, jag blev bara arg". Jag tycker att det är lite samma sak, men jaja. Så länge hon är nöjd och stannar så.

Ida åkte till Thailand och kom hem med en sjal till mig. Lukas åkte till Indien och kom hem med en sjal till mig. Dessutom fick jag en sjal i julklapp av mina brorsbarn.
Nu har min mamma varit på Gran Canaria och hon kom hem med, bambambaaam... en sjal till mig!

Jag klagar inte, det är fina sjalar, men när blev det allmän vetskap att man ska köpa sjalar till mig?
Jag bara undrar alltså. Klagar inte.

I sommar ska jag åka till london över en weekend med mina finaste. Det ska bli kul. Det ser jag fram emot. Här kan ni läsa om förberedelserna som tydligen redan har satt igång.
Gulligt va?
Jag tycker i alla fall det. Hon är för jäkla gullig den där Åke.


Mmm. Fina London. Längtar dit.

G - som i gemenskap. Vilken himla bra film. Känner mig så förtjust att det är löjligt.
Tur att jag stannade hemma ikväll, men det var nog sista gången ändå.

.. så jag antar att jag har mycket kvar att öva på. Det här är de enda bilderna ni får se från idyllen, för fler finns det knappt:



Ska bättra mig.

Inatt led vi av insomnia här hemma. Vid fyra så insåg vi båda att vi inte var ensamma och vid fem så var vi fortfarande vakna. Jonas satt vid facebook och jag läste samhälle. Den enda som sov gott var Harry och konstigt nog så smittade det inte av sig spm det brukar.

Men strunt samma. Nu är jag ändå vaken, nyduschad, mätt i magen och redo för att möta dagen. Aka vänta i någon timme och sen åka hem till Åke i yngsjö.
För en gångs skull så tänker jag ha min kamera med mig och planerar att ta många bilder av idyllen ute i Åkes stuga. Vilken grej va?

Idag fick jag fakturan på min studentmössa, innan jag fick själva mössan. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om sånt. Borde ha fått den efteråt.

Hur som helst; 822 kronor går kalaset på (ingår ett champagneglas, visselpipa och penna, sjukt ovärt, men jag skippade i alla fall munktröjan). 822 kronor för en mössa som jag ska använda en enda dag. Är inte det lite väl att ta i? Lite i överkant? Lite överpris sådär? Äh. Jag bryr mig inte riktigt om priset, det är inte det som är det viktiga. Det är sånt man får ta liksom. Det viktiga är att man inte får mer än ett enda tillfälle att använda den där jädrans mössan.
Varför har vi inte det som i stockholm, där man har mösspåtagning och studentskivor och andra saker då man får lov att använda sin mössa innan dagen S? Känns himla trist att bara kunna ha den en enda dag. Och då betala 822 kronor.

Nåja. Det står till "Fakturamottagare eller målsman för Hannah Nilsson" på fakturan, så jag funderar över ifall det möjligtvis är något för moderskapet att ta hand om.. Ska fråga henne när hon kommer hem från Gran Canaria på fredag, förhoppningsvis packad med presenter till sin favvodotter (mig).

Jag har drömt så himla mycket konstig under den senaste tiden:

En natt för ett par dagar sen så drömde jag att Anna var kannibal och hade ett akvarium i köket fyllt av ödlor och fiskar och skräp, och där i mitten hade hon lagt sina cigaretter för att ingen skulle sno dem när hon hade fest.

En annan natt så drömde jag att Ida var död, vilket hade varit väldigt obehagligt om det inte var för att hon trippade runt precis som vanligt, fast det var bara jag som som kunde se henne och vår fotolärare Jan blev så himla sur för att han inte kunde komma på vem det var som skulle sitta på platsen bredvid mig, men jag såg ju att det var Ida.

Jag tror att det var samma natt som jag drömde att jag bodde i en lägenhet nere i västra hamnen som hade en balkong mitt ute i luften, för att ta sig till den så var man tvungen att gå längs en hängbro och av någon konstig andledning så var det alltid storm när jag skulle ta mig till min balkong så det gungade på ett skrämmande vis och det var nära jag ramlade ner flera gånger.

Det konstigaste av allt är att jag två gånger har drömt hela avsnitt av olika teveserier, på engelska dessutom. Första gången var det Fresh Prince of Bel-air och andra gången How I met your mother.

Båda avsnitten var lika dåliga, så nu vet jag i alla fall att jag inte ska bli teveseriesregissör. Tur det! 

Ursäkta frånvaron, men min kära pojkvän har varit här sedan i torsdags och kept me busy så att säga.
Det har varit några högst ohändelserika dagar egentligen, men jag tänkte berätta lite ändå. Vi har varit på bio och på fest och sovit en del, men mest så har vi ätit en massa. Än en gång (två helger i rad, det här bådar inte bra det) så har jag ätit fruktansvärt mycket fetmat. Ungefär alla sorter som finns att välja på faktiskt.
I torsdags åt jag pizza och godis. I fredags åt jag macka från pressbyrån och hamburgare från max. Igår åt jag tacos och nachochips och idag har jag ätit subwaymacka. 
Jag måste verkligen sluta med det. När jag ser allt sådär uppradat tillsammans så är det nästan, nästan så att jag går in på toaletten och sticker fingrarna i halsen, men jag är så dåsig av all mat jag har proppat i mig den här helgen så jag kan inte. Orkar liksom inte riktigt resa mig ur sängen. Hoho, vilken fruktansvärt ond cirkel. 
Och jag undrar över varför jag dras med så många kilos övervikt, pyttsan alltså..

Nåja. Nu är mina pengar slut. Blir inte mer mat för mig den här månaden!  
Borde ha tänkt på det tidigare, att slösa upp alla mina pengar på nyttigare, användbara saker istället för en massa mat. Ska i fortsättningen aldrig mer lägga pengar på mat, utan ska köpa skor och kläder istället. Mycket mer givande och användbart.  
Bra dietplan.

Jag är så himla glad just nu. Emma har skaffat sig en mer positiv syn på livet och bytt ut sitt livscitat till "Idag ska jag ha roligt!".
Vet ni vad det betyder?
Det betyder att jag äntligen får ta över hennes gamla! Så himla bra. Wow alltså.

Imorgon ska jag ta tag i mitt liv.

Nu är jag helt nyfriserad, tack vare min kära syster. Utöver att klippa luggen så klippte hon bort lite andra testar och redde ut hela mitt hår. Har inte en enda tova kvar. Alla mina dreads i nacken är borta.
Det är förvånansvärt skönt.

Den ser lite sned ut här, men det är den inte på riktigt, och den delar sig lite där benan vart, men det försvinner snart. Såhär ser det ut på ett ungefär i alla fall.

För övrigt har jag blivit så jäkla dålig på egopics. Det brukade vara så himla enkelt, brukade göra det varje dag och bli nöjd. Nu funkar det aldrig. Så himla tråkigt. Saknar egopics.

Tro det eller ej, men för en gångs skull så är jag ute i god tid! Hade gott om tid på mig från början och har fortfarande gott om tid på mig. Vilken grej va?
(Det kan bero på att jag inte har någon specifik tid att passa, men äh)

Jag ska hem till min syster och fixa håret. Så slipper alla klaga på min bena som inte är en mittbena. Så himla bra alltså. Slipper vi bråkas.


Bye bye pannan!

Den här väskan vill jag ha:


Tror jag. Jag är inte helt säker. Det står nämligen inte hur stor den är på topshops hemsida. 
Jag vill ha den ifall den är som en skolväska. Tillräckligt stor för att ha min mac, lite böcker, andra skolsaker och vanliga väsk-saker (plånbok, smink, handkräm osv) i samtidigt. I så fall är den perfekt. Däremot så vill jag inte ha den ifall den är tillräckligt stor för att ha som weekendbag. Visst hade den varit snygg som weekendbag också, men jag vill inte ha det för det är inte en sån väska jag är ute efter. Jag är ute efter efter en ny skolväska för jag vill inte gå runt med ryggsäck längre. Det är nördigt med ryggsäck. En sån här väska är mycket coolare. Eller i alla fall snyggare. Jag vill vara coolare. Och snyggare! Dessutom är den inte i äkta skinn. Det gillar jag!
Men jag vill veta hur stor den är. Fatta. Varför har dom inte bara skrivit ut storleken? Hur svårt kan det vara egentligen? 

Lukas sa igår att han skulle gå in på topshop i stockholm och kolla där hur stor den var ungefär (för jag tvivlar på att dom har den i lund och jag har faktiskt ingen lust att åka dit) men han åker kryssning just nu, kommer hem imorgon kväll (?) och åker sen vidare hit på torsdag morgon, så han hinner inte. Himla synd för jag orkar nämligen inte vänta tills dess att han kommer ner nästa gång (om två veckor) för då kommer den bara vara slut, med min vanliga tur och velighet, och då kommer jag att bli ledsen. Ifall den nu är lagom storlek det vill säga...
Åh varför ska allt vara så himla avancerat.

Varför har jag nu skrivit ett helt inlägg om den här väskan? kanske ni frågar er nu.
Då ska jag ta att berätta för er att allt jag tänkte skriva från början var "Den här väskan vill jag ha för den är så jäkla snygg. Alla ni som inte har köpt någon present till mig på länge och känner sig manade, köp den här väskan till mig. Jag blir glad." Men sen kom det där jävla "tror jag" in i bilden och då blev det genast så väldigt mycket svårare. Då blev jag ju tvungen att förklara alltihop och ha en lång jäkla utläggning om varför jag bara kanske vill ha den.

Jag skriver alldeles för mycket om snygga saker som aldrig blir mina i den här bloggen. Om hur jag velar fram och tillbaka och sen bara skiter i det. Och sen ångrar mig. Jag kanske ska se detta som ett tecken, att jag ska se till att få ett slut på det nu och bara köpa den jävla väskan.
Ja.
Jag tror nog att jag ska göra det imorgon.
Men tänk så är den för stor...

Oj. Eller ännu värre (och detta kom jag på först när jag publicerat inlägget två gånger, schh), tänk så är den för liten!?

Håhåjaja, det är inte lätt det här. Jag hatar internetshopping. Blö. 
Är trött. Jag skyller på det, det är därför jag svamlar. Ska sova på saken.  


(Oj, detta blev mitt längsta blogginlägg på år och dar och det handlar bara om en sketen väska. Hade jag haft lite stil så hade jag kanske haft en framtid inom modebloggning)

Idag är jag arg på mitt nya schampo som jag köpte kanske förra veckan, som kostar hur mycket som helst och som inte alls "bibehåller hårets färg, ger det glans och lämnar efter sig ett livfullt hår" utan snarare tvättar ur så mycket färg som det bara kan under varje tvätt.

Sånt gillar inte jag.

Min käre pojkvän (som för övrigt kommer ner och hälsar på mig på torsdag, wi) gjorde mig uppmärksam på att jag inte har bloggat på ett tag. Nej, det har jag ju inte och det är inte för att jag har haft bättre saker för mig, som man kanske skulle kunna tro (om man inte är en flitig läsare av min blogg och vet att jag lägger ner större delen av min tid på att göra ingenting alls, boyah).
Jag vill bara inte. Jag har ingen riktigt lust att skriva en massa onödiga saker som ingen har någon nytta av att läsa och inte riktigt uppsakttar så mycket som jag önskar. Men vi får se. Det kanske ändrar sig.


1 månad tills skolan börjar, är det idag. Om en månad ska vi läsa naturkunskap och religion - lite riktiga ämnen. Jag ser nästan fram emot det.
(förutsatt att jag fixar alla uppgifter jag har att göra nu, annars kan jag tänka mig att det inte blir så vidare skojigt)