Hannah

.. på msn med min pojkvän. Värre kunde det vart.

Nu går jag och lägger mig. Har huvudvärk som har spridit sig ner i ryggraden, trots två brustabletter alvedon, ett gram panodil och en påse chips (fast det var mer i tröstsyfte, inte för att lindra smärtan).
Påminn mig om att aldrig backa ur en fest för att jag har lite huvudvärk, då blir det tydligen bara värre.

Vi ses kanske imorgon. Om jag inte dör inatt. Det finns en risk.
Faktiskt.

Ungefär såhär lät det (något förkortat) när jag var hos polisen med Steven för att se om de hade fått in min mobil;

- Hej, jag har blivit av med min mobil och undrar om ni har fått in den.
- Ja, vad är det för mobiltelefon?
- En röd sony ericsson...
- .. w995?
- Ja!

Nu tror ni att jag fick tillbaka den. Det trodde jag också först, men nä. Killen i receptionen tyckte bara det var kul, tydligen. Så nej. Fortfarande ingen mobil. Aldrig mer någon mobil. Det är mitt värsta.

Vilken tur att jag inte lyckades övertala någon att följa med mig på semester:

Studentmössa - CHECK.

Nu är det bara till att se fram emot den stora dagen;

(och göra klart alla mina skoluppgifter som ligger och lurar.)

Inatt drömde jag att Åkes plånbok började brinna och det bästa sättet hon kunde komma på att släcka den på var genom att kräkas på den.

Ikväll så funderar jag mest över ifall det är så här min studentmössa kommer att se ut;



Jag gillar inte kokarden. Önskar att man kunde hoppa den, för den är ju inte fin. Och jag kommer aldrig kunna bestämma mig. Så himla jobbigt. 
Och sen ska jag välja klänning också. Antingen så kommer jag inte att hitta någon, eller så kommer jag hitta flera stycken och inte kunna välja. 
Börja luta åt att jag inte alls är så förtjust i studenten.  

Idag har varit en väldigt givande dag. Först hittade jag båda mina läsdagböcker (gjorde av med den första, köpte en ny, gjorde av med den nya och hittade nu båda samtidgit) och sen hittade jag 460 kronor i ett kuvert mellan madrassen och sängen. Vilket flyt va? Jonas föreslog att jag kanske skulle städa resten av lägenheten också.

Eftersom de låg i ett kuvert med mitt namn på så gissar och tror jag att det är en gammal lön från när jag jobbade på folkets park, och gud som jag har slitit för de pengarna i så fall. Därför bestämde jag mig för att lägga dom på något jag värderar högt. Alltså ligger de kvar i kuvertet, numera i min bokhylla och väntas på att växlas in till euro inför min nästa berlinresa. Toppen va?

Idag gick jag hem till min mormor på en spontanvisit. Vi snackade lite skit, tittade på lite gamla foton, tittade på lite teve, diskuterade lite böcker och åt lite hembakade kakor. Hon försökte få i mig en smörgås innan jag gick också, men jag sa att jag faktiskt var tvungen att tänka på figuren. Det höll hon med om. Alltså, inte så att hon tycker jag håller på att bli tjock eller så, men hon tycker det är bra när man har det i åtanke. Det är en av de många sakerna som jag gillar med min mormor. Hon har samma syn på vikt och sånt som jag har, tycker att man ska var liten och nätt. Petite liksom. 
När jag gick sa hon att det var trevligt att jag hade tittat förbi och "gör det gärna igen". Det tänker jag definitivt. Och då ska jag ta med en köksklocka, för hennes har slutat att fungera. 

Om hon är fin? 
Ja. Hon är finast i världen. 

 
Nu måste jag förövrigt ta studenten. Jag fick nämligen henne att skriva in det i sin kalender och klistra dit ett litet klistermärke med fyrverkerier. Kan ju bara inte göra henne besviken. Eller.. kan kan jag ju, men jag vill inte.

Ikväll ska jag äta en massa
Det ska bli kul.
Sen ska jag nog titta på Edward Scissorhands.
Det ska också bli kul.

Vilken toppenkväll alltså!

Vaknar upp och får reda på att idag är sista dagen att beställa studentmössa. Vad i helvete? Jag har ingen aning om hur min mössa ska se ut, jag har ingen aning om hur stor den ska vara, och värst av allt; jag har absolut ingen aning om hur man går till väga för att beställa en.
Fan också. Alltid ska det vara något.

Bokklubbar. Vilket jävla påhitt va? Finns det ens på riktigt? Eller?
Det verkar så himla konstigt. En grupp människor samlas en gång i veckan, läser en bok och sitter sen och diskuterar den tillsammans, som om man fortfarande gick i skolan och hade betygssatta bokssamtal.
Vad är det om egentligen? Vem väljer det frivilligt? Man är ju alltid så nervös inför såna samtal. Sitter där och stirrar upp sig. Tänk om inte alla andra tycker samma sak om boken som en själv? Tänk om man har missuppfattat hela handlingen? Tänk om man sitter där och alla andra börjar babbla om en massa dolda budskap i boken, medan man själv bara trodde att den handlade om ett kärlekspar? Va, symboliken, vilken symbolik, vad menas med det?
Vem väljer det frivilligt?
Nog för att jag gillar att läsa böcker, men bokklubbar.. skulle aldrig komma på fråga. Ett jävla påhitt är vad det är!


(och nej, jag är inte sur för att jag aldrig har blivit inbjuden till en. vill inte, som sagt.)

Emma frågade mig nyss om temat på min nya bok var fåglar. Fågel på utsidan, Fågeln som vrider upp världen, Lyckan är en sällsam fågel.
Tyvärr måste jag svara nej..  Det är bara ett lyckligt sammanträffande. 

Nu slipper fler undra!

Jag gillar böcker.
Inte bara såna som man läser, utan även såna som man skriver i. Skrivböcker. Jag har tre olika som jag nästan alltid har med mig när jag ska någonstans; den första är min kalender, den andra min så kallade tankebok (alltså en bok jag har där jag skriver ner allt som jag kommer att tänka på när jag sitter på tåget till exempel. en del geniala tankar, knäppa idéer, orimliga mål med livet, men mest en massa dravel om hur misslyckad jag är) och så en ganska så ny bok.

För ett tag sedan var jag och ida nämligen inne på Åhlens (vår favvoaffär all time, konstigt att vi inte har upptäckt hur bra den är tidigare!). Jag köpte en ny kalender och så hittade vi då väldigt fina skrivböcker, eller kanske mer skrivhäften, som vi bestämde oss för att invistera i.
Jag köpte en mintgrön med vita prickar och en talgoxe på (det gjorde ida också, men jag har för mig att hon köpte två och jag vet inte hur den andra ser ut). Jag vet att det låter lite konstigt med en fågel och prickar, men den är faktiskt väldigt fin. Speciellt fågeln. Den ser lite ut som om den sjunger, fast bara lite.
Jag vet att ida använder sin på samma vis som jag använder min andra skrivbok, till att skriva ner tankar i, lite som en dagbok, fast ändå inte ungefär. Men eftersom jag då redan har en sån så var jag tvungen att hitta ett nytt användningsområde för min. Det var lite svårt. "Eftersom det är en sån himla fin bok så behöver jag ju skriva himla fina saker i den", tänkte jag. 
Och så enkelt blev det till slut. Jag skriver ner alla fina saker jag kommer över i den. Alltså, fina meningar och sånt, kanske en textrad ur en låt någon gång. Inte som om jag hittar ett fint löv och skríver upp det "idag hittade jag ett fint löv", nänä.
Inspirerande saker, kanske man mer kan kalla det. Meningar som jag stannar upp och funderar lite över. Geniala meningar. Speciella meningar. Fina meningar.
Eftersom jag inte har haft boken så länge, och först förra veckan kom på vad jag skulle använda den till, så har jag bara samlat på mig tre meningar än så länge. 
De här: 

"Herr Hondas kläder var ett mellanting mellan pyjamas och arbetsställ och bar inga spår av att ha tvättats nyligen." 

"Han tog fram ett kritvitt kuvert ur sin innerficka och stoppade ner det i innerfickan på min basebolljacka, som man placerar det perfekta adjektivet i en mening." 

"Eller skaka om henne, eller misshandla henne, eller klyva henne på mitten, men det enda som han kan komma på att kvida fram är stavelsen som är hennes:
 - Claire... "

De första två är hämtade ur Fågeln som vrider upp världen och den tredje ur Lyckan är en sällsam fågel. Om ni inte kan förstå det fina och det geniala så är det ert problem. 
Jag är i alla fall rätt så hänförd.    

Jag har så satans ont i min rygg så att jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Det gör ont när jag sitter ner och det gör ont när jag står. När jag går så vaggar jag runt som en gammal gubbe och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det hela. 

Så nu skriver jag det här i hopp om att det ska gå över. För det brukar ju göra så.
"ÅÅÅH, JAG TROR ALDRIG ATT SMÄRTAN SKA GÅ ÖVER, HJÄLP MIG, VAD SKA JAG GÖRA ÅT DEN HÄR FRUKTANSVÄRDA SMÄRTAN?".
Sådärja. Nu kommer den att vara borta i morgon. Tipp topp!

Harry är som ett levande gosedjur på morgonen.
Det är det jag gillar bäst med honom.
Han kommer och lägger sig på min mage och trycker sitt huvud mot mitt och om jag knuffar bort honom så är han genast där igen och kurrar. Det är så himla mysigt så jag vet inte var jag ska ta vägen.
Tur att jag har honom.

Jag är lite ledsen. Eller... lite ledsen är en underdrift. Jag är mycket ledsen. Mina skor fanns inte i en större storlek på väla. 
Jag var tvungen att lämna tillbaka dom, och genast växte dom i mina ögon till att bli ett par av världens snyggaste skor. Såklart. För så är det ju alltid. Så fort jag inte kan få något som jag vill ha så blir det något av det snyggaste jag någonsin har sett, som av en ren reflex. De här skorna är inte ens så vidare speciella. De är bara... så himla snygga.

På torsdag ska jag till malmö och äta sushi med Emma. Då ska jag passa på att gå och leta efter de här snygga skorna i varenda nilson-affär och om jag inte hittar dom så kanske jag bryter mitt nyårslöfte och gråter en skvätt; 


Okej, kanske inte världens bästa bild. Men förhoppningsvis så får ni se dom i verkligheten snart. På mina fötter. Mm... Ser fram emot det.

 

För nästan två veckor sen köpte jag ett par väldigt snygga skor. Samma dag insåg jag att "jo, dom var nog lite för små ändå" och bestämde mig för att byta dom till en större storlek.
Det är mina planer för idag!
Som vanligt är jag ute i god tid.

Såhär ledsen blir jag när jag tänker på alla drivna, talangfulla människor där ute i världen som kommer att komma så mycket längre än mig i livet.


Så tröstäter jag lite (trots att jag har ätit elva bitar sushi och frukost idag) med blandade känslor.


Sen mår jag konstigt nog lite bättre.

Det är nog bara tillfälligt. Innan jag inser att det faktum att jag är en så svag människa utan självdiscplin kommer att göra mig till en liten tjockis. Och en nobody.
Fast det visste vi kanske redan?

Mmmmmmmmm. Hjärtahjärtahjärtahjärta. Goooott!

Så ska jag dessutom gå förbi hittegodsavdelningen och se om jag hittar min mobil så att jag kan fortsätta samla på såna här spexiga bilder på när Emma och jag äter sushi.

... från min webcam.

Eftersom jag inte har varit en så vidare flitigt fotograf det senaste året (eller någonsin) så kan jag inte göra lika fina årskollage som många andra gör. Däremot så har jag varit väldigt flitigt på att ta bilder med min webcam, när jag har känt mig snygg, eller velat visa upp något speciellt, och eftersom de är väldigt spexiga så följer här en slags årsresumé alltså;


Året inleddes i Berlin. Det var väldigt fint. Då var jag såhär blond.


Den tjugofjärde januari gick jag, emma och ida på konsert med oasis. Det var idas födelsedagspresent, trots att hon fyller år i maj. Det stod ett hånglande par framför oss hela konserten och sen den dagen ser jag den tjejen överallt. Läskigt.


Jag färgade mitt hår i någon konstig orangeaktig färg. Alla sa att jag var rödhårig redan då, men det är inte sant. Det var en speciell färg som jag har glömt bort namnet på just för tillfället. Hur som, slitet var det och ganska fult. Alldeles för många av mina cambilder är tagna med den där luvan på huvudet. Jag förstår inte, tycker jag att det är snyggt? Jag tror inte det. Hum.


Vi åkte till London! Denna bilden får symbolisera det för jag tog den kvällen innan flyget. Jag tycker fortfarande att den där stora, gula påsen som man får som ska förespråkar att man ska vara diskret är väldigt motsägelsefull och väldigt rolig.  


Jag fick ett ohälsosamt piggelinberoende, kunde äta upp till kanske sex stycken per dag. Lyckligtvis så har jag slutat med det nu! .... nästan.


Här var mitt hår sådär rött som det ska vara! Jag minns att jag kände mig väldigt snygg den här dagen. Minns inte varför eller om det var någon speciell dag i övrigt, men snygg kände jag mig.


Här hade jag varit i yngsjö med mina finaste i ett par dagar. När jag kom hem visade Harry att han hade saknat mig genom att gosa med min nacke. Väldigt mysigt.


Jag köpte ett väldigt gott te som smakade äppelkaka som jag kände mig tvungen att visa för Magnus! Han trodde att jag var naken på den här bilden. Det är jag inte. Man ser linnebanden.


Jag köpte två skjortor som jag var väldigt förtjust i! Jag är fortfarande rätt nöjd med dem, men jag har tröttnat lite. Jag gör det med kläder, tröttnar efter ett par veckor.


Jag var väldigt fräknig i slutet av sommaren. Detta var faktiskt första gången jag någonsin började uppskatta mina fräknar och nu saknar jag nästan dom lite. Jag hoppas dom kommer tillbaka när jag och ida börjar sola solarium inför den stora studentdagen.


Jag köpte ett par skor från din sko som jag knappt kunde gå i. Jag tänkte byta dom, men då försvann dom spårlöst. Jävligt störigt må jag säga. Nu har jag hittat dom, men de är ju inte till någon större nytta. Lägg gärna märke till mina välmanikerade naglar.


Såhär pepp var jag en dag när jag skulle åka och jobba tillsammans med Emma och Åke. Jag lyckades nämligen skaffa mig ett jobb 2009, även om jag inte är bjuden på personalfesten, vilket alla andra är. Den är nog idag tror jag, men som sagt; jag är inte bjuden.


Jag fick en massa konstiga tictac av min mamma när hon och Stiffe hade varit i Berlin. Det var vi också ett par veckor tidigare. Det var fint det, Berlin är alltid fint. Observera än en gång naglarna. De är min stora stolthet på de här bilderna.


Jag var sjuk. Satt inne på mitt rum och drack te och såg miserabel ut.


Jag fyllde 19 och var tydligen såhär lyckligt över det. I själva verket så låtsas jag bara. Jag hade enorm åldersnoja och dessutom var det ingen vidare fördelsedag. Hoppas nästa blir bättre.


Jag upptäckte att man tydligen kunde göra roliga saker med min cam. Såhär underbart vackert blev resultatet! Jag tror att det var i ungefär samma veva som jag upptäckte att min data har en inbyggd mick. Det vill säga, efter att jag hade haft den i över ett år.


Jag kastade slängkyssar. Och hade här inte så välmanikerade naglar. Ska nog fixa dom nu, tror jag.


Och så försökte jag posa så snyggt jag kunde större delen av året. Det gick inte alltid så bra, som ni kanske ser.


Nåja. Det var alltså mitt år i webcams bilder. Spännande va? Hoppas ni njöt!

Mina nyårslöften är många och svåra i år. Jag kommer att vara tvungen att slita ordentligt för att jag ska uppnå en del, medan andra bara rör sig om små, nästan obefintliga detaljer i vardagen som behöver ändras.
Det kommer att ske väldigt mycket förändringar för mig framöver. Hoppas jag i alla fall. Jag vill inte fastna i en och samma urtrista rutt. Jag vill verkligen inte och därför tänker jag ändra på en hel del.
Det är allt från att gå ner i vikt till att börja läsa tidningen oftare. Allt mellan himmel och jord finns med så att säga och jag vill inte tråka ut er genom att nämna alla. Det är liksom.. en hel del. Fast jag ser positivt på det. Jag ska nog fixa det här. Att ändra om hela mitt liv. Det blir det nästan, ehe. 
Men. Det behövs. Så.   

Ett av de enklare av alla de här löftena är i alla fall att börja använda min kamera lite oftare. Det är kul att ha fotominnen från vad man har hittat på, även om de lååångt ifrån alltid är perfekta. Vad gör det om hundra år liksom?

Det hade ju till exempel varit väldigt kul om jag hade haft fler än de här två bilderna från vårt nyårsfirande i torsdags: 

  

Tycker jag i alla fall.

Jag lyssnar på Broder Daniel och slås än en gång av hur förbannat bra det här bandet är. Jag kan inte hjälpa det. Det är svårt att låta bli att förundras av dem, gång på gång.

Wow. Helt enkelt wow.

2010 imponerar inte alls på mig hittills. Det började uruselt (min klack gick sönder mitt på tolvslaget, bland annat), sedan fortsatte det lite sämre och nu verkar det bara gå utför. Är inte säker på att jag är så pigg på att genomleva 363 (för det är väl inte skottår?) dagar till av det här.  

Vi får väl se. Kanske det bara kan bli bättre härifrån!


(Det stod iofs tvärtemot i mitt årsastro, att året skulle inledas bra men bara bli sämre. hoppas inte att detta är vad de menar med bra för då kanske jag går i ide resten av året.)