Hannah

Alldeles nyss när jag var nere och rökte så träffade jag på en liten, liten, pluttig svart katt som såg ut att vara ungefär lika gammal som Harry var när vi fick honom, alltså runt tolv veckor. Han/hon var så tilltufsad och pep som in i tusan och såg så fruktansvärt mager ut att jag kände mig tvungen att bjuda den på lite av Harrys mat på en papptallrik och som den åt! Den proppade i sig som om den aldrig hade sett mat tidigare, samtidigt som den fortsatte mjaua nästan hysteriskt, med mat i munnen ända tills tallriken var tom. Jag vågade inte ge den mer än första portionen, för jag var rädd att den skullle föräta sig, men nu ångrar jag mig lite.. Kan katter äta för mycket?
 
Den var så gosig och så liten och så mager och det var så synd om den! Allt jag ville var att ta upp den till lägenheten och ge den ett hem och ett värdigt liv, men jag gissar att Harry hade opponerat sig så den fick nöja sig med mat och att stanna kvar därute när jag gick upp igen. Som den tittade efter mig med sina fina, sorgsna ögon! Den såg så liten och så sorgsen ut. Det var fullkomligt hjärtskärande att gå ifrån den. Det är nästan så jag börjar gråta när jag tänker på han/hon.  
Om jag ser den igen så ska jag ringa ett katthem. 

Jag tycker det är fruktansvärt att katter är så lite värda i vårt samhälle och att de får springa runt utan mat och hem. Det gör nästan ont i mig. 
Kalla mig crazy cat lady, men jag ska absolut starta ett hem för vildkatter så fort jag får gott om pengar. 
 
Lilla tussen. 

(Nu känns det som om det kliar över hela mig och Harry verkar lite sur, men fan alltså. Stackaren. Jag vill ta in den.)

Sitter hemma ännu en fredag, kollar på grease och matchar mitt nya nagellack med min piggelinglass.
Festligare än så blir det ju bara inte!

Idag har jag varit hemma hos min syster på poolparty/barnkalas för att fira att Axel fyllde år! Vi åt korv, drack saft, somliga badade frivilligt, medan andra badade ganska så ofrivilligt (=blev ikastade med kläderna på) och sedan började alla kasta tårta på varandra.
Som sagt alltså - barnkalas.
Jag lyckades lyckligtvis hålla mig ifrån både poolen och tårta.

Sånt är ju lite konstig egentligen. Om någon hade kastat i mig med kläderna på i en pool, när jag var på ett ställe där jag inte hade något ombyte med mig och om jag specifikt sagt ifrån femton gånger att "Nej, jag vill verkligen inte bada", så hade jag blivit så fruktansvärt irriterad så att det finns inte.
Men, jag hade inte kunnat visa det för det kan man ju inte. Jag hade inte kunna visa hur förbannat lack jag hade blivit, för det får man helt enkelt inte lov. Trots att jag nyss hade blivit dyblöt, fått håret och sminket förstört och känt mig fullkomligt förudmjukad så hade jag ändå inte lov att bli arg, för man måste fortsätta hålla god min. Skratta lite. Kanske säga "Hehe.. ja, det var ju kul" och sedan sitta där och känna sig äckligt blöt och längta hem. 
Man kan ju inte bli arg över en sådan sak. Det går ju bara inte, det får man inte. Det fick jag lära mig idag.
Uuh.  
Barnkalas.


(Oj. När jag läste texten igen insåg jag att det framstår som om jag blev ikastad. Det blev jag inte, jag lovar. Jag tycker bara synd om de som blev det och blev arga och inte fick lov att visa det.
Det där med att hålla god min är grymt överskattat.)

Har precis fått mina antagningsbesked till Komvux! Det är väl inte direkt journalisthögskolan eller Harvard, men jag är glad ändå!

Det kanske finns en liten chans att mitt liv kommer att ordna upp sig, det trodde jag aldrig.

12 augusti börjar jag, wi!  

Jag sitter hemma och kollar på 101 dalmatiner med Harry. Han tycker det är väldigt spännande. På riktigt alltså. Speciellt när hundarna skäller eller mössen piper. Då spetsar han öronen lite extra.
Det är verkligen hemskt gulligt. 

Nu blev det reklam. Då somnar han.


Vad skulle jag göra utan den här lelle körven?

Klockan är knappt tolv och jag har redan hunnit med att samla på mig en himla massa vuxenpoäng!
För det första så gick jag upp innan klockan nio på morgonen för andra(!) gången den här veckan för att gå på möte hos studiefrämjandet klockan tio. Väl där så sökte jag in till fem kurser på komvux (naturkunskap a, engelska c, samhälle b, matte b och historia b, resten tar jag till våren)(!!). Det är inte helt hundra att jag kommer in, men enligt syokonsulenten (tror hon var det?) så verkar det så, så jag får väl ta och hoppas på det bästa. Förhoppningsvis så börjar jag alltså skolan igen den 12 augusti för att fixa till mina betyg. Hoppas, hoppas, hoppas!
Efter det mötet så gick jag till banken helt själv (!!!) och sedan köpte jag blyertsstift (!) innan jag cyklade hem och satte mig här och bestämde mig för att shit, det här måste jag berätta om.
Spännande va?

Nu ska jag diska (!!!!) och sedan åka och budgethandla mat(!!).

Mitt liv - intressantare än allt annat.