Barnkalas.
Idag har jag varit hemma hos min syster på poolparty/barnkalas för att fira att Axel fyllde år! Vi åt korv, drack saft, somliga badade frivilligt, medan andra badade ganska så ofrivilligt (=blev ikastade med kläderna på) och sedan började alla kasta tårta på varandra.
Som sagt alltså - barnkalas.
Jag lyckades lyckligtvis hålla mig ifrån både poolen och tårta.
Sånt är ju lite konstig egentligen. Om någon hade kastat i mig med kläderna på i en pool, när jag var på ett ställe där jag inte hade något ombyte med mig och om jag specifikt sagt ifrån femton gånger att "Nej, jag vill verkligen inte bada", så hade jag blivit så fruktansvärt irriterad så att det finns inte.
Men, jag hade inte kunnat visa det för det kan man ju inte. Jag hade inte kunna visa hur förbannat lack jag hade blivit, för det får man helt enkelt inte lov. Trots att jag nyss hade blivit dyblöt, fått håret och sminket förstört och känt mig fullkomligt förudmjukad så hade jag ändå inte lov att bli arg, för man måste fortsätta hålla god min. Skratta lite. Kanske säga "Hehe.. ja, det var ju kul" och sedan sitta där och känna sig äckligt blöt och längta hem.
Man kan ju inte bli arg över en sådan sak. Det går ju bara inte, det får man inte. Det fick jag lära mig idag.
Uuh.
Barnkalas.
(Oj. När jag läste texten igen insåg jag att det framstår som om jag blev ikastad. Det blev jag inte, jag lovar. Jag tycker bara synd om de som blev det och blev arga och inte fick lov att visa det.
Det där med att hålla god min är grymt överskattat.)
