Hannah

När jag känner att jag håller på att bli ledsen så slutar jag med det och blir awesome istället. 
Sann historia. 

(ps. det är ljust ute trots att klockan snart är nio och på fredag är det valborg. hjärta. ds.) 

Min mamma är inte exalterad över att jag ska ta studenten för hon tycker inte att det känns "riktigt" eftersom jag har gått i fyra år och inte gjort något. 
Inte riktigt? Har hon någon aning om hur mycket jag har kämpat mot mig själv för att den där dagen ska komma? Nä. Tror inte det.
Hon skulle bara våååga yttra något liknande när dagen väl är kommen. Då får hon spö. 

Ska upplysa henne om det på söndagsmiddagen jag ska på nu. Till skillnad från Ballen så ska jag inte ha en "sex-instructor"-tröja och mjukisbyxor på mig. Jag kör på kjol. 

Märkte ni förresten (eller var det bara jag?) vilket självförtroende jag drämde till med i föregående inlägg?

"alla genialiska meningar och händelseförlopp som jag har kommit på, men inte skrivit ner, är borta"

Åh nej! Alla genialiska meningar och händelseförlopp är borta!! Vilket helvete!!! Jordens undergång!!!!

Gärna lite perspektiv nästa gång, Hannah, perspektiv. Och självdistans.
Och prata inte med dig själv.

Det är nästan så att jag skäms alltså.

Jag håller på och skriver nu.
Jag skriver och skriver och skriver och skriver och försöker verkligen få fram något riktigt bra, men... det går inte riktigt. Inte ens jag, som arbetar bäst under press och inte kan sätta igång med ett arbete i god tid innan deadline, kan spotta fram nio förstklassiga noveller på två veckor.
Det går inte.
Jag försöker verkligen, men för varje mening jag skriver så känner jag bara "det här är inte bra, det här är inte bra, det här är inte bra" och det är så sinnessjukt irriterande. Jag vill släppa det och bara skriva, så att jag åtminstonde blir klar, även fast jag sedan ett tag tillbaka har vinkat adjö till chanserna på ett mvg.
Det känns så trist det här. Alla bra idéer jag hade i höstas har jag förstört genom att inte göra något av dem på flera månader. Sinnesstämmningen som jag hade då, när jag kom på dem, har jag inte nu och alla genialiska meningar och händelseförlopp som jag har kommit på, men inte skrivit ner, är borta.
Det är jobbigt. Det är ett litet, litet privat helvete jag har att göra med här. Allting är precis utom räckhåll.

Såhär ser min kommande vecka ut för den som är intresserad av att veta vad jag har i görningen:
Fredag: Tre utkast ska vara redo för renskrivning och skrivas ut.
Lördag - Söndag: De resterande sex utkasten ska bli färdiga för renskrivning och skrivas ut på måndag.
Måndag: Skriva ut de resterande utkasten och börja renskriva.
Tisdag: Fortsätta renskriva.
Onsdag: Lägga in allt i InDesign. (Lyckligtvis vet jag redan hur allt ska se ut, annars hade det nog tagit lite längre tid än bara en dag. Allt jag egentligen saknar inför onsdagens göromål är själva programmet InDesign som jag fortfarande inte har fixat på min mac, men det löser sig)
Torsdag: Projektrapporten.
Fredag: Skriv ut allt och lämna in.
Fredag kväll: FIRA ATT PROJEKTARBETET ÄR SLUT.

Ja. Ungefär så. Jag undrar just hur bra den här lilla planeringen kommer att följas.. Åke sa att det lät bra. Jag väljer att lite på henne.

Av de tre utkasten som ska vara färdiga imorgon är det bara två stycken som är helt klara. Den andra är.. halvdan. Därför måste jag tyvärr återgå till mitt lilla helvete igen.
Vi hörs kanske nästa fredag. Om jag lever.


(Det är fortfarande kul osv.. bara inte lika.)

Det rann nyss lite tårar när jag gick in på studera.nu och för jag vet inte vilken gång i ordningen insåg att "fan, jag har verkligen dragit ner mig själv i skiten".
Jag tvivlar starkt på att jag kommer ha någon möjlighet att komma in på någon av alla de miljarder utbildningar som de erbjuder, än mindre på någon som jag verkligen vill gå. Det är lite sorgligt.
Därav tårarna.

Harry är ett litet äckel. Han satt nyss bredvid mig och bet sönder sladden till min dataladdare.
Hate him.
(för tillfället)

Idag har jag haft uppsatt hår för första gången på länge och är så trött att jag nästan funderar på att gå och lägga mig trots att klockan bara är halv sex. Nästan funderar därför att jag vet att jag har en massa andra saker som jag borde göra istället för att sova. Till exempel så är mitt mål med kvällen att få färdigt mitt arbete i religion som var tills igår och skriva klart min senaste novell som handlar om en kvinna som vet att hon vet mycket mer än alla i sin omgivning. Den är inte självbiografisk. Även om man kan tro det, he he he.

Nä vet ni vad. Nu ska jag sluta dissa och ta och äta lite middag. Eftersom jag är fruktansvärt fattig fram tills på lördag så får jag hålla till godo med burksoppa för tio pix. Fast det är inte fy skam. Bara 200 kalorier.

Detta kan vara världens sämsta pluggmusik eftersom jag känner mig tvungen att fnissa hela tiden.
Är det på riktigt?
Är han seriös?
Menar han allvar eller driver han?
Hur ligger det till egentligen?
Kan någon svara på det? Är det någon som vet? 
Jag kommer inte kunna koncentrera mig förrän jag har fått svar på det.

• Jag pratar med mig själv. Konstant. Det blir fruktansvärt tråkigt i längden så därför...
• ... pratar jag med Harry så fort han är vaken och tolkar hans jamande som konkreta svar på mina frågor. Vi har haft väldigt givande diskussioner på det här viset, men jag blir lite lack när han inte håller med mig.
• Jag ringer till min mamma - min mamma, kvinnan vars egen mor sa att hon har blivit "mer mänsklig" sedan hon träffade Stiffe - tre gånger om dagen bara för att ha någon verklig person att prata med.
• Jag smsar mina vänner och frågar om de saknar mig och blir uppriktigt ledsen om de inte svarar inom tio minuter. Ännu ledsnare blir jag när de inte svarar på över tolv timmar, Ballen!
• Jag önskar nästan, nästan att Jonas ska komma hem.
• Jag längtar tillbaka tills skolan, trots att jag vet att det kommer att bli ett helvete att stå ut med de två sista månaderna. Allt för lite socialt umgänge.

Idag har jag blivit med studentklänning. Nu är det bara skor, mössa och betygen kvar så är jag redo att springa ut!



Såhär ser den ut. Men jag säger då det.. den känns inte helt hundra. Jag ska fortsätta leta, men jag behöver inte srpinga runt naken ifall jag inte hittar något bättre. Det är ju skönt.